Zandra con Zeta

Konstig dröm

2010-11-24T00:17:00.001-08:00

vilken underlig dröm jag hade.. kanske berodde det på att jag snoozade i två timmar? Jag var iaf Nasse, som hade gått ut gymnasiet och skulle "finna sig själv" i Sjumilaskogen. Dock såg jag inte till några andra figurer ifrån skogen som normalt sett brukar hålla till där. Istället såg jag vildsinta hundar, kattungar som jag fick bära runt på, och en gruppledare som hade en föreläsning om folk mitt ute i skogen nära ett slott. Weird.

Just nu snöar det inte, men så fort jag är klar med att klä på mig kläderna för min strömmen-prommis så lär det börja snöa. Inte mig emot :-) Jag gillar snö, och jag förväntar mig snö på vintern. Tillskillnad från alla mojjen som gör löpen på Aftonbladet och Expressen som inte verkar fatta att det faktiskt KAN komma snö om man bor tre meter från polcirkeln. Det fjantigaste löpet än så länge fixade Sexpressen ihop förra veckan med

"Nu börjar snökaoset"
*snöyra
*snöskyffel
*mössa

Herregud har ni inte bättre fantasi? Mössa? Ja det brukar man ha om det är kyligt om öronen... SUCK!

but now... Lilla huset på prärien, säsong 6! :D

Förnedrad av Härnösands Studentkår

2010-11-22T02:30:00.000-08:00

Jaha, nu har jag blivit förnedrad av ingen mindre än Härnösands Studentkår. Jag nämner inga namn, men jag blev kallad "fitta" innan den det vederbör slängde på luren i örat på mig. Vilket stöd de visar för gamla studenter! Jag ringde upp (efter den sedvanliga bortkopplingen av alla telefonsamtal under en dryg halvtimme) och tydligen så hade jag givetvis hört fel. Varför blir man aldrig kvitt den inkompetens som rör sig i de nordligare delarna av landet? Suck...

Biggest Loser

2010-11-18T03:01:00.000-08:00

Tara, före/efter

Ja, Biggest Loser brukar jag roa mig åt på kvällarna. Jag gillar träningsprogram där man ser resultatet, och dessutom gör personerna lyckliga. Jag skulle gärna vilja vara med, inte för att jag är tjock, men för att Jillian verkar vara så jäkla cool. Hon är jäkligt bra som tränare, och det skulle vara nice och bli plågad av henne i gymmet. Men man får ta vad man får, och träna på egen hand till Biggest Loser. Jag måste ta tag i mig själv nu, min rygg börjar klaga. Och mina fötter. Så idag begav jag mig ut en runda runt strömmen, och sen köpte jag massor med frukt och sallad på ICA (självklart glömde jag ägg som jag vart så sugen på) så nu ska jag värma min köttgryta, dumpa riset och ösa på med sallad och fetaost istället höhö. Till efterrätt råkade jag även köpa lussekissar och julmust.. oj då. Men det får bli lite senare, kanske blir det en sväng till affären sen igen eftersom Jimmy inte gillar lussekatter utan kanske vill ha pepparkakor. Men det ska vi bara sen i december så vi har äkta vara hemma. Dom är mycket godare hemmagjorda än köpta. Sen ska jag styra upp pyntet här också, så imorgon åker jag till Svärtinge och sorterar ut mitt julpynt :-D Yay! Jag var förbi Emma också och fixade inslagningspapper, för mamma och mormor fyller år nästa helg. Efter deras b-days så är det julklappsinslagning och julklappshandling för hela slanten. Å jag längtar! Bästa tiden på året M-M!

Behandla fett med fett

2010-11-10T02:08:00.000-08:00

Jag tänkte att jag skulle skriva ner den här metoden så att fler kan få användning för den. Det är en metod som behandlar fet hy, som jag själv har provat och som faktiskt funkar hur bra som helst! Länge har jag haft problem med min hy, och jag har i stort sett provat allt som finns. Allt ifrån receptfria salvor till receptbelagda salvor från apoteket, till starka receptbelagda mediciner som hudläkare har fått skriva ut. Jag har tom gjort syrebehandlingar hos en hudterapeut, inklusive ätit vitaminer, kallpressad linfröolja och lagt om kosten. Vad jag kan säga är att alla salvor och skit endast gör problemet värre, så det ångrar jag verkligen att jag provade. Det som hjälpte var medicinen, dock fick man inte ta den under sommaren eftersom man blev solkänslig. Man blev också deprimerad av dom, eftersom de var så starka, så det är ju ingenting direkt man vill prova igen. Dessutom, orka hålla på och ta mediciner hela tiden! (Har dessutom hört att om man tar för mycket antibiotika - medicinen innehöll nämligen det - så kan man riskera att bli immun).

Jag snubblade över en hemsida på internet som listade upp ett problem som jag alltid har stört mig på hos mig själv och min hy, nämligen att den har en tendens att bli fet. Hur kul är det att se ut som en använd stekpanna, lixom. Dock går den här metoden ut på att man ska behandla fett med fett, vilket i och för sig verkar rätt så rimligt när man ändå tänker efter. Huden producerar ju mer fett ju mer man tvättar/behandlar den med olika uttorkande produkter, vilket leder till att man hamnar i en irriterande smörcirkel.

Den här metoden heter "The oil cleansing method", och går praktiskt taget ut på att du ansiktsbehandlar problemområdena med olja. "Helweird" tänkte jag i början, men vad har man att förlora? Och faktiskt så hjälpte det! Så ungefär varannan vecka gör jag den här behandlingen, och fejjat är helt "normalt" om man borträknar alla ärr jag fortfarande har kvar. Men nu ser man inte ut som en för varm sommardag i ansiktet, och hur skönt är inte det? Om ni går in på länken så kan ni läsa mer om metoden, samt hur man blandar till sin egen olja.

Note: Castor oil är ricinolja på svenska, och det finns att köpa för 40 spänn på apoteket. Hur billigt som helst!

Uppdatering

2010-11-03T23:51:00.001-07:00

Ja här var det inte uppdaterat på länge, minsann! Dock lägger jag min energi på annat nu, typ min c-uppsats och jobbet och livet i allmänhet :-) Det händer inte så mycket intressant i mitt liv som gör att det skulle vara kul att läsa, dock har jag aldrig skrivit här pga av andras intresse, utan för min egen skull. Men det dröjer nog ett tag innan jag skriver något mer spännande, eftersom jag i princip gör samma sak dag ut och dag in just nu. Inom en snar framtid har jag en annan ide som skulle göra den här sidan lite mer rolig att komma in på, men det får vänta just nu. Det som väntar nu är nämligen frukost, världens bästa 80-tals serie "Lilla huset på prärien", samt lite städning och matlagning innan jag beger mig till min handläggare på LiU.

Veckans vilja-ha: En resa till USA så jag kan gå och se Cirque du Soleils tolkning av MJ.

hehe

2010-09-08T12:12:00.000-07:00

Amsterdam

2010-08-27T09:38:00.000-07:00

Jimmy och jag spenderade fem dagar i Amsterdam, men dock inte för att supa, röka och köpa sex, utan bara för att hänga ut i denna coola stad. Dock var fem dagar lite för mycket för att stanna på ett ställe, tre dagar hade varit lagom. Då hade man också hunnit med allt. Men Amsterdam var ändå riktigt fint med alla kanaler. Jag skulle kunna tänka mig att det är så Venedig ser ut. Fast jag har ju inte varit där så jag vet inte.. men här kommer lite bilder iaf på hur vi hade det. Även om det är molnigt på vissa bilder så var det ändå varmt. Vädret var dyngskumt därnere, växlade på 1 minut typ. Men vi hade det bra iaf och det är det som räknas :-)

Betyg på Amsterdam: 3 av 5

Att bli svensk

2010-07-30T03:18:00.001-07:00

MJ Tribute

2010-07-30T01:39:00.000-07:00

I am a dot in the Michael Jackson tribute!
Mitt nummer är 261225 :D

Denna tribut är skapad av konstnären David Ilan, som kommer att göra ett tribut-porträtt av Michael bestående endast av punkter. Varje punkt kommer vara ett fan, som blir medlem på den här sidan: http://www.michaeljacksontributeportrait.com/. Där signar man upp, laddar upp en bild, och vips så är man delaktig i MJ-tributen :-) Hoppas ni går med!

Idag är jag hemma från jobbet pga ryggont, men jag hoppas det kommer vara bra tills söndag då det är dags för jobb igen.

Nasseskjorta

2010-07-28T06:48:00.000-07:00

Hahahaha jag trodde inte jag skulle kunna hitta det här klippet på nätet, men jag testade
iaf för att se om det gick. Och det gjorde det! Detta är ett av mina favoritklipp från Nalle Puh, med coolingen Tiger :D

2010-07-22T06:01:00.000-07:00

Jag har haft fullt upp och varit för trött för att skriva nåt här, men jag tänkte lägga upp ett telefonsamtal mellan Michael och Glenda, det är riktigt kul. Michael pratar snoppar, kan ni tänka er? Hahah awesome

Här kan man tom höra MJ svära haha, det har jag aldrig hört honom göra förut, om man inte räknar med vissa låtar. Men eftersom det här är privat så räknas detta mer än om man hör det i en låt :-)

Här är ett klipp om Michaels plastikoperationer. Döm själva.

Lady Gaga

2010-07-09T06:37:00.000-07:00

Någon som inte gillar Gaga? Eller bara vill bli road en stund? Kolla på den här videon då, helt hilarious! Parodi på Gaga och Beyoncés "telephone" :-)

2010-07-08T09:53:00.000-07:00

Michaels rösttränare (säger man så på svenska? Vocal trainer?) pratar gamla minnen om Mike. Fan vad arg jag blir när folk inte kan förstå att MJ inte kunde göra illa någon så som han har blivit anklagad för att ha gjort. Åt helvete med er som inte vet bättre. Sluta tro på Se&Hör och HäntExtra, och börja läsa om rättegångarna istället. Då märker ni att "Michael blev inte fri pga att han mutade alla jurymedlemmar" eller "att han blev frikänd pga att han är känd". Han var oskyldig. På alla punkter.

Stockholm

2010-07-06T06:23:00.001-07:00

Så har ännu en vecka inletts. Förra helgen gick ju snabbt med Stockholmsbesöket som jag och Jimmy hade planerat in på lördagen, och pöldegningen i Svärtinge på söndagen då hela världen kom förbi mamma o pappa.
När vi var i Stockholm så hade vi riktigt tur med allt måste jag säga. Eftersom vädret var klockrent så hade alla som kunde sjappat från stan, så det var typ 1/3 därinne jämfört med vad det brukar vara. SKÖNT! Så man slapp köer, trängas och jobbiga människor som går för sakta men som är för tjocka för att man ska kunna gå runt :-)Det kändes som vi praktiskt taget gick runt hela staden. Jimmy var på g och skulle titta överallt i klädaffärerna, och han hittade mycket fint också. Jag var inte ute efter kläder, utan shoppade loss i science-fiction bokhandeln i Gamla Stan. Jag hittade nr 4,5,6 och 7 i Vampyrkrönikan av Anne Rice, samt en bok om Samurajer. Jag märkte senare att den var på engelska haha, när jag läste på baksidan fattade jag det som att den var på svenska. Vad komiskt!Sen blev det mer shopping och klädletande, och vi avslutade dagen på en kinarestaurang som hade den sämsta maten i Stockholm. Kall mat, dålig service, mörkt hörn till bord så man knappt såg vad man åt (tur var väl det, egentligen), samt ingen currysås och torr kyckling. DÅLIGT!
Söndagen var långt ifrån dåligt, då det bjöds på klockren värme hela dagen. Jag jobbade ju på morgonen, så efter tolv drog vi ut till Ågel för att sola och bada. Dock var det smockat med folk, så vi vände, åkte till Rusta och köpte varsin madrass, och drog ut till Svärtinge och slängde oss i pölen och flöt omkring där i flera timmar. SKÖNT SOM FAN!

Fossing

2010-07-02T04:02:00.000-07:00

Nu blir det inte så frekventa uppdateringar, kanske en gång i veckan :-) Nu gör man ju mestadels bara skojiga saker när man är ledig från jobbet, alltså på helgen, och nu i helgen ska jag och bäste till Stockholm och husera. Det ska bli svinkul! :D

Sommarlovsveckor

2010-06-28T09:26:00.000-07:00

Mina två sommarlovsveckor gick fort kan jag lova! Efter att ha fått ett överraskande VG- på min uppsats och min opponering (som därmed gav mig VG i Spanska 2 i slutbetyg) så påbörjade jag mitt lilla sommarlov på 2 veckor med solning på innergården, i parken med Mölböl och Andrea, och en guidad runttur i Norrköping för Rocío som var nybörjare.

Jag och Malin försökte oss på en heldag i Ågelsjön, men vädret svek så vi hamnade i affärerna vid Ingelsta istället. Sen anslöt sig Andrea, och då blev det ett snabbisdopp i Ågel, och sedan en sväng i Hageby Centrum och ett inspekterande av det nya utbudet av affärer. Jag var inte så värst imponerad, det såg i princip ut som Ingelsta. Dock hade ICA Kvantum förvandlats till någonting gigantiskt!

Sedan blev det mera innergårdssolande och parkhängande, innan jag och Jimmy drog ut till hans pärons land över några dagar. Klockrent väder, gassande sol, och klarblå himmel kvar tvunget att kryddas med en kokande motor, så vi var tvugna att stanna till vid vägen, traska bort till ett närliggande stall, hämta 2 liter vatten (som bilden f.ö. slukade som en öken), för att sedan försöka, sakta men säkert, köra bilen fram till stallet för att vattna motorn med 6 liter till. Yä. Men sen funkade den!Vi kom fram, lade oss direkt på studsmattan och degade i ett par timmar, drog bort till Arkösundhandlaren och köpte på oss grilltillbehör, och käkade en utomordentligt god middag utomhus senare på kvällen. MUMMA!
Dagen därpå var det ännu varmare och ännu mera solande på studsmattan, och det blev en grillning till innan vi begav oss in till staden.

På Midsommarafton drog vi ut tidigt till mina päron i Svärtinge för att svettas lite i solen, innan vi tog bilen upp till Axels stuga mitt i skogen brevid en lagom stor sjö. Där var "festivalen" i full gång, med grillning, ölande, en stor badtunna, vindsurfing och musik på hög volym. Ännu en dag hade vi tur med vädret. En galen italienare styrde runt och donade, det badades både i sjö och badtunna, dracks, åts, spelades kubb och allt vad det var innan man begav sig hemåt (till päronen).
Lördagen blev också en dag full med sol, och på kvällen mötte vi upp Cryo och Erika och drog till Erikas land bortåt Bråviken, som hade en klockren utsikt över vattnet. Där grillades det och matades fåglar, och smidde eventuella reseplaner inför framtiden. Mycket trevligt må jag säga! Ett minus var dock för alla jävla mygg som började komma inpå timmarna.

På söndagen så märkte vi ju att vädret var lika klockrent som det hade varit de senaste dagarna, och då kan man fan inte sitta i stan och häcka, så vi drog ut till Svärtinge, kapade bilen, och stack till Ågelsjön där det blev bad och sol för hela slanten. Dock protesterade min mage efter 3 timmar där, då jag var så hungrig att jag inte visste vad jag hette, så vi åkte och köpte käk och inmundigade det hemma hos päronen. Det blev mer bad i poolen (alt "pölen"), och mer sol på altanen, innan vi var tvugna att bege oss hemåt för att förbereda morgondagen: min första arbetsdag. Kvöjd! Men ett klockrent litet sommarlov har jag haft iaf, det är inte fy skam det :-D

2010-06-25T01:18:00.001-07:00

R.I.P. Michael Jackson.
Kan inte fatta att det har gått ett år.
Ditt minne lever dock vidare...

2010-06-22T00:58:00.000-07:00

Jag kollade in mina betyg från LiU, för att se om allt hade registrerats. Nu verkar det som att jag kommer få Vg i slutbetyg i spanska! Jag som trodde allt var kört när jag missade en 10-poängsfråga på sista tentan, samt bara gick g+ på uppsatsen. Det hade inneburit att jag hade haft 16 poäng g och 14 poäng vg eller nåt sånt, eller 15 poäng av varje (då blir det ju ändå G i slutbetyg). Men nu har jag 21 poäng i Vg och 9 poäng i G, så det borde ju fanimig vara en VG-majoritet som gör att jag får Vg i slutbetyg? :-)
Fick precis ett samtal från Rocío, som är på väg till Norrköping i detta nu! Det ska bli nice att visa henne staden, eftersom hon är van vid det lite mindre Tranås, haha.

713G02	Spanska 2, fortsättningskurs	30.0
STN4	Salstentamen i litteraturhistoria	3.0	VG	2010-03-19
STN1	Salstentamen i grammatik	4.5	G	2010-04-23
STN5	Kultur Latinamerika - salstentamen	6.0	VG	2010-06-04
OPPO	Opponentskap i samband med uppsatsarbete	1.5	VG	2010-06-21
UPPS	Skriftlig forskningsuppgift	6.0	VG	2010-06-21
MRE1	Kultur Latinamerika - muntlig redovisning	1.5	VG	2010-06-15
STN2	Salstentamen i språkvetenskap	3.0	VG	2010-05-15
STN3	Salstentamen i text	4.5	G	2010-06-12

2010-06-22T00:12:00.000-07:00

Förbannade Alfa-kassan. Jag har fått ett kravbrev från Alfa om att jag måste betala 3 månader för utebliven medlemsavgift. Det komiska är att jag aldrig haft en aning om att jag varit medlem, så det är det som gör den här räkningen ännu jobbigare att ha. Tydligen så måste jag betala den, för "det är mitt ansvar som kund att ta reda på om man är medlem eller inte". Men det är ju bra om man får ett bekräftelsebrev eller nåt på att man är medlem, och det är ju bra att dom säger att man är medlem om man ringer och frågar hur det ligger till. Töntar. Så nu får väl jag betala. 1350:-

Igår var jag, Andrea och Möl i Ågel och vågade oss på årets första dopp! M-m :D Det var kallt, men inte så obehagligt. Synd bara att vädret var balligt, för igår hade det förutspåtts att solen skulle skina. Det gör det dock idag, så jag ska ut och lägga mig och svälla i solen om 1½ timme typ. Först måste jag bädda, diska lite, och sen: läsa :-) Det är skönt med sommarlov när det är fint väder :-)
Dock börjar allvaret på måndag nästa vecka, och fortsätter i sju veckor. Money money money

Shameful journalistics

2010-06-18T00:16:00.000-07:00

Texten som följer här nedan är ganska tjock, men den är ändå värd att läsas igenom. Den handlar om hur media misskötte sin uppgift att rapportera nyheter om MJ's rättgång 2005, då de istället koncentrerade sig på hans kläder (speciellt hans pyjamas som han bar vid ett tillfälle). Den tar också upp de bevis emot Michael, olika vittnesmål från barnen som sades ha blivit utnyttjade av Michael, men visar också på hur mycket tillförlitlighet dessa vittnen hade. Jag hoppas ni orkar läsa igenom, dock har man ju märkt att det är enklare och lättare (roligare också, kanske?) att läsa igenom en skvallerspalt i Se&Hör, där en snubbe berättar (i utbyte mot en liten nätt gåva i form av CASH) precis vad tidningarna tror att folket vill höra (detta säljer ju givetvis mest lösblad). Skit i sanningen, rapportera hur störd Mike är som kommer i pyjamas till rättegången. Skit i att det finns en anledning bakom varför han gjorde det, huvudsaken är ju att han är störd! Artikeln kommer ifrån The Huffington Post, och är skriven av Charles Thompson.

It was five years ago today that twelve jurors unanimously acquitted Michael Jackson on various charges of child molestation, conspiracy and providing alcohol to a minor. It is difficult to know how history will remember the Michael Jackson trial. Perhaps as the epitome of western celebrity obsession. Perhaps as a 21st century lynching. Personally, I think it will be remembered as one of the most shameful episodes in journalistic history.

It's not until you find yourself digging through newspaper archives and re-watching hours of TV coverage that you truly understand the magnitude of the media's failings. It was industry-wide. No doubt, there were certain reporters and even certain publications and TV stations that overtly favored the prosecution, but many of the media's shortcomings were institutional. In a media obsessed with soundbites, how to you reduce eight hours of testimony into two sentences and remain accurate? In an era of rolling news and instant blogging, how do you resist the temptation to dash out of the courtroom at the earliest opportunity to break news of the latest salacious allegations, even if it means missing a slice of the day's testimony?

Looking back on the Michael Jackson trial, I see a media out of control. The sheer amount of propaganda, bias, distortion and misinformation is almost beyond comprehension. Reading the court transcripts and comparing them to the newspaper cuttings, the trial that was relayed to us didn't even resemble the trial that was going on inside the courtroom. The transcripts show an endless parade of seedy prosecution witnesses perjuring themselves on an almost hourly basis and crumbling under cross examination. The newspaper cuttings and the TV news clips detail day after day of heinous accusations and lurid innuendo.

It was November 18th 2003 when 70 sheriffs swooped on Michael Jackson's Neverland Ranch. As soon as news of the raid broke, news channels abandoned their schedules and switched to 24 hour coverage. When it emerged that Jackson was accused of molesting young cancer survivor Gavin Arvizo, the boy who famously held the singer's hand in Martin Bashir's 'Living With Michael Jackson', the media went into overdrive. Networks were so obsessed by the Jackson scandal that a terrorist attack in Turkey went almost entirely unreported, with only CNN bothering to broadcast George Bush and Tony Blair's joint press conference about the disaster.

All three major networks immediately set about producing hour-long specials on the Jackson case, apparently undeterred by the fact that nothing was yet known about the allegations and prosecutors weren't answering questions. CBS dedicated an episode of 48 Hours Investigates to the arrest, while NBC's Dateline and ABC's 20/20 also rushed out Jackson specials. Within two days of the Neverland raid, and before Jackson had even been arrested, VH1 announced a half-hour documentary called 'Michael Jackson Sex Scandal'.

Daily Variety described the Jackson story as "a godsend for... media outlets, particularly cable news channels and local stations looking to pump up Nielsen numbers in the final week of the all-important November sweeps."

Daily Variety was right. Celebrity-oriented news shows saw figures spike when the Jackson story hit. Viewing figures for Access Hollywood were up 10% on the previous week. Entertainment Tonight and Extra both achieved season best audience numbers and Celebrity Justice also enjoyed an 8% rise.

Newspapers reacted just as hysterically as TV stations. 'Sicko!' shrieked the New York Daily News. 'Jacko: Now Get Out Of This One' goaded the New York Post.

The Sun - Britain's biggest newspaper - ran an article titled 'He's Bad, He's Dangerous, He's History'. The piece branded Jackson an 'ex-black ex-superstar', a 'freak' and a 'twisted individual' and called for his children to be taken into care. "If he weren't a pop idol with piles of cash to hide behind," it said, "he would have been picked up years ago."

Encouraged by the audience boosts the Jackson scandal had produced, media outlets made it their mission to milk the case for all that they could. Entertainment Weekly's Tom Sinclair wrote, "Media mavens, from the tackiest tabloid reporter to the nattiest network news anchor, are in overdrive scrambling to fill column inches and airtime with Jacko scoops and talking heads."

"Pressure on news people is enormous," attorney Harland Braun told Sinclair. "So lawyers you've never heard of wind up on television talking about cases that they have no connection to."

Sinclair added, "And not just lawyers. Everyone from doctors, writers, and psychiatrists to convenience-store clerks who once waited on Jackson are weighing in on TV and in print."

While the media was busy badgering a host of quacks and distant acquaintances for their views on the scandal, the team of prosecutors behind the latest Jackson case was engaging in some highly questionable behavior - but the media didn't seem to care.

During the Neverland raid District Attorney Tom Sneddon - the prosecutor who unsuccessfully pursued Jackson in 1993 - and his officers breached the terms of their own search warrant by entering Jackson's office and seizing hoards of irrelevant business papers. They also illegally raided the office of a PI working for Jackson's defense team and lifted defense documents from the home of the singer's personal assistant.

Sneddon also appeared to be tampering with fundamental elements of his case whenever evidence came to light which undermined the Arvizo family's claims. For instance, when the DA found out about two taped interviews in which the entire Arvizo family sang Jackson's praises and denied any abuse, he introduced a conspiracy charge and claimed they'd been forced to lie against their will.

In a similar instance, Jackson's lawyer Mark Geragos appeared on NBC in January 2004 and announced that the singer had a 'concrete, iron-clad alibi' for the dates on the charge sheet. By the time Jackson was re-arraigned in April for the conspiracy charge, the molestation dates on the rap sheet had been shifted by almost two weeks.

Sneddon was later caught seemingly trying to plant fingerprint evidence against Jackson, allowing accuser Gavin Arvizo to handle adult magazines during the grand jury hearings, then bagging them up and sending them away for fingerprint analysis.

Not only did the majority of the media overlook this flurry of questionable and occasionally illegal activity on the part of the prosecution, it also seemed perfectly content to perpetuate damning propaganda on the prosecution's behalf, despite a complete lack of corroborative evidence. For example, Diane Dimond appeared on Larry King Live days after Jackson's arrest and spoke repeatedly about a 'stack of love letters' the star had supposedly written to Gavin Arvizo.

"Does anyone here... know of the existence of these letters?" asked King.

"Absolutely," Dimond replied. "I do. I absolutely know of their existence!"

"Diane, have you read them?"

"No, I have not read them."

Dimond admitted that she'd never even seen the letters, let alone read them, but said she knew about them from "high law enforcement sources". But those love letters never materialized. When Dimond said she 'absolutely knew' of their existence she was basing her comments solely on the words of police sources. At best, the police sources were parroting the Arvizos' allegations in good faith. At worst, they'd concocted the story themselves to sully Jackson's name. Either way, the story went around the world with not a shred of evidence to support it.

It was over a year between Jackson's arrest and the beginning of his trial and the media was forced to try to pad the story out for as long as they could in the interim. Aware that Jackson was bound by gag order and therefore powerless to respond, prosecution sympathizers started leaking documents such as Jordan Chandler's 1993 police statement. The media, hungry for scandal and sensationalism, pounced on them.

At the same time, allegations sold to tabloid TV shows by disgruntled ex-employees in the 1990s were constantly re-hashed and presented as news. Small details of the Arvizo family's allegations would also periodically leak.

While most media outlets reported these stories as allegations rather than facts, the sheer amount and frequency of stories connecting Jackson to ugly sexual abuse, coupled with his inability to refute them, had a devastating effect on the star's public image.

The trial began in early 2005 with jury selection. Asked by NBC about prosecution and defense jury selection tactics, Dimond said the difference was that prosecutors would be looking for jurors who had a sense of 'good versus evil' and 'right and wrong'.

No sooner had the jurors been selected than Newsweek was trying to undermine them, claiming that a middle class jury would be unable to fairly judge a family of lower class accusers. In an article titled 'Playing the Class Card' the magazine said, "The Jackson trial may hinge on something other than race. And we don't mean the evidence."

As the trial kicked into gear, it became quickly apparent that the case was full of holes. The prosecution's only 'evidence' was a stack of heterosexual porn magazines and a couple of legal art books. Thomas Mesereau wrote in a court motion, "The effort to try Mr. Jackson for having one of the largest private libraries in the world is alarming. Not since the dark day of almost three quarters of a century ago has anyone witnessed a prosecution which claimed that the possession of books by well known artists were evidence of a crime against the state."

Gavin Arvizo's brother, Star, took the stand early in the trial and claimed to have witnessed two specific acts of molestation but his testimony was completely inconsistent. Regarding one alleged act, he claimed in court that Jackson had been fondling Gavin, but in a previous description of the same incident he told a wildly different story, claiming Jackson had been rubbing his penis against Gavin's buttocks. He also told two different stories about the other alleged act on two consecutive days in court.

During cross examination Jackson's lawyer, Thomas Mesereau, showed the boy a copy of Barely Legal and repeatedly asked if it was the specific edition Jackson had shown him and his brother. The boy insisted that it was, only for Mesereau to reveal that it was published in August 2003; five months after the Arvizo family had left Neverland.

But this information went almost entirely unreported, the media focusing on the boy's allegations rather than the cross examination which undermined them. Allegations make good soundbites. Complex cross examination does not.

When Gavin Arvizo took the stand, he claimed that Jackson had instigated the first act of molestation by telling him that all boys had to masturbate or else they would turn into rapists. But Mesereau showed under cross examination that the boy had previously admitted his grandmother made that comment, not Jackson, meaning that the whole molestation story was predicated on a lie.

Under cross examination the boy severely undermined the prosecution's conspiracy charge by claiming he'd never felt afraid at Neverland and he'd never wanted to leave. His accounts of the alleged molestation also differed from his brother's.

Unfortunately for Jackson, Gavin Arvizo's cross examination was all but ignored as newspapers giggled and gossiped about what became known as 'pajama day'. On the first day of the boy's direct examination Jackson slipped in his shower, bruised his lung and was rushed to hospital. When Judge Rodney Melville ordered a bench warrant for Jackson's arrest unless he arrived within an hour, the singer sped to the courthouse in the pajama trousers he'd been wearing when he was rushed to hospital.

The photographs of Jackson in his pajamas went all over the word, often with no mention of Jackson's injury or the reason he was wearing them. Many journalists accused Jackson of faking the entire event in order to gain sympathy, although sympathetic is the last word you'd use to describe the media's reaction.

The incident didn't stop the media from sending Gavin Arvizo's lurid allegations around the world the following day. Some outlets even ran the boy's testimony as fact rather than conjecture. "He Said If Boys Don't Do It They Might Turn Into Rapists - Cancer Boy Gavin Tells Court of Jacko Sex," wrote The Mirror.

But the boy's cross examination was another story. It went almost completely unreported. Instead of stories about Gavin Arvizo's lies and the two brothers' contradictory allegations, newspaper pages were filled with snarky opinion pieces about Jackson's pajamas, even though 'pajama day' had been days previously. Thousands of words were dedicated to whether or not Jackson wore a wig and the Sun even ran an article attacking Jackson for the accessories he pinned to his waistcoats every day. It seemed like the press would write anything to avoid discussing the boy's cross examination, which severely undermined the prosecution's case.

This habit of reporting lurid allegations but ignoring the cross examination which discredited them became a distinct trend throughout Jackson's trial. In an April 2005 interview with Matt Drudge, Fox columnist Roger Friedman explained, "What's not reported is that the cross examination of these witnesses is usually fatal to them." He added that whenever anybody said anything salacious or dramatic about Jackson, the media 'went running outside to report on it' and missed the subsequent cross examination.

Drudge agreed, adding, "You're not hearing how witness after witness is disintegrating on the stand. There is not one witness, at least lately, that hasn't admitted to perjuring themselves in previous proceedings either in this case or in some other case."

This alarming trend of ignoring cross examination was perhaps most apparent in the media's coverage of Kiki Fournier's testimony. Under direct examination by the prosecution, Fournier - a Neverland housekeeper - testified that when at Neverland children often became unruly and she had sometimes seen children so hyperactive that they could, feasibly, have been intoxicated. The media scurried outside to report this apparent bombshell and missed one of the most significant pieces of testimony in the entire trial.

Under cross examination by Thomas Mesereau, Fournier said that during the Arvizo family's final weeks at Neverland - the period during which the molestation supposedly happened - the two boys' guest room had been constantly messy, leading her to believe they'd been sleeping in their own quarters all along - not Michael Jackson's bedroom.

She also testified that Star Arvizo had once pulled a knife on her in the kitchen, explaining that she did not feel it had been intended as a joke and that she thought he'd been 'trying to assert some sort of authority'.

In a devastating blow to the prosecution's increasingly hilarious conspiracy charge, Fournier laughed at the idea that anybody could be held prisoner at Neverland Ranch, telling the jurors that there was no high fence around the property and the family could have walked out at any time 'with ease'.

When Gavin and Star's mother Janet Arvizo took the stand Tom Sneddon was seen with his head in his hands. She claimed that a videotape of herself and her children praising Jackson had been scripted word for word by a German man who barely spoke English. In outtakes she was seen singing Jackson's praises then looking embarrassed and asking if she was being recorded. She said that had been scripted too.

She claimed she'd been held hostage at Neverland even though log books and receipts showed that she'd left the ranch and returned on three occasions during the period of 'captivity'. It became apparent that she was currently under investigation for welfare fraud and had also been falsely obtaining money on the back of her son's illness, holding benefits to pay for his cancer treatment when he was already covered by insurance.

Even the most ardent prosecution supporters had to admit that Janet Arvizo was a disastrous witness for the state. Except Diane Dimond, who in March 2005 seemed to use Janet Arvizo's welfare fraud (she was convicted in the wake of Jackson's trial) as roundabout proof of Jackson's guilt, signing off a New York Post article with the gob smacking line, "Pedophiles don't target kids with Ozzie and Harriet parents."

Watching their case crumble before their eyes, the prosecution applied to the judge for permission to admit evidence of 'prior bad acts'. Permission was granted. Prosecutors told the jury they would hear evidence of five former victims. But those five prior cases turned out to be even more laughable than the Arvizos' claims.

A parade of disgruntled security guards and housekeepers took the stand to testify that they had witnessed molestation, much of it carried out on three boys; Wade Robson, Brett Barnes and Macauley Culkin. But those three boys were the defense's first three witnesses, each of them testifying that Jackson had never touched them and they resented the implication.

Moreover, it was revealed that each of these former employees had been fired by Jackson for stealing from his property or had lost a wrongful termination suit and wound up owing Jackson huge amounts of money. They'd also neglected to tell the police when they supposedly witnessed this molestation, even when questioned in connection with Jordy Chandler's 1993 allegations, but subsequently tried to sell stories to the press - sometimes successfully. The more money on the table, the more salacious the allegations became.

Roger Friedman complained in an interview with Matt Drudge that the media was ignoring the cross examination of the 'prior bad acts' witnesses, resulting in skewed reporting. He said, "When Thursday started, that first hour was with this guy Ralph Chacon who had worked at the Ranch as a security guard. He told the most outrageous story. It was so graphic. And of course everybody went running outside to report on it. But there were ten minutes right before the first break on Thursday when Tom Mesereau got up and cross examined this guy and obliterated him."

The fourth 'victim', Jason Francia, took the stand and claimed that when he was a child, Jackson had molested him on three separate occasions. Pushed for details of the 'molestation', he said Jackson had tickled him three times outside his clothes and he'd needed years of therapy to get over it. The jury was seen rolling their eyes but reporters including Dan Abrams heralded him as 'compelling', predicting that he could be the witness who put Jackson behind bars.

The media repeatedly claimed that Francia's allegations had been made in 1990, leading audiences to believe that the Jordy Chandler allegations were predated. In actuality, although Jason Francia claimed that the acts of molestation occurred in 1990, he didn't report them until after the media storm over Chandler's claims, at which point his mother, Neverland maid Blanca Francia, promptly extracted $20,000 from Hard Copy for an interview with Diane Dimond and another $2.4million in a settlement from Jackson.

Moreover, transcripts from police interviews showed that the Francia had repeatedly changed his story and had originally insisted that he'd never been molested. Transcripts also showed that he only said he was molested after police officers repeatedly overstepped the mark during interviews. Officers repeatedly referred to Jackson as a 'molester'. On one occasion they told the boy that Jackson was molesting Macauley Culkin as they spoke, claiming that the only way they could rescue Culkin was if Francia told them he'd been sexually abused by the star. Transcripts also showed that Francia had previously said of the police, "They made me come up with stuff. They kept pushing. I wanted to hit them in the head."

The fifth 'victim' was Jordy Chandler, who fled the country rather than testify against his former friend. Thomas Mesereau said in a Harvard lecture later that year, "The prosecutors tried to get him to show up and he wouldn't. If he had, I had witnesses who were going to come in and say he told them it never happened and that he would never talk to his parents again for what they made him say. It turned out he'd gone into court and got legal emancipation from his parents."

June Chandler, Jordy's mother, testified that she hadn't spoken to her son in 11 years. Questioned about the 1993 case, she seemed to suffer from a severe case of selective memory. At one point she claimed she couldn't remember being sued by Michael Jackson and at another she said she'd never heard of her own attorney. She also never witnessed any molestation.

When the prosecution rested, the media seemed to lose interest in the trial. The defense case was given comparatively little newspaper space and air time. The Hollywood Reporter, which had been diligently reporting on the Jackson trial, missed out two whole weeks of the defense case. The attitude seemed to be that unless the testimony was graphic and salacious - unless it made a good soundbite - it wasn't worth reporting.

The defense called numerous fantastic witnesses; boys and girls who had stayed with Jackson time and again and never witnessed any inappropriate behavior, employees who had witnessed the Arvizo boys helping themselves to alcohol in Jackson's absence and celebrities who had also been targeted for handouts by the accuser. But little of this testimony was relayed to the public. When DA Tom Sneddon referred to black comic Chris Tucker as 'boy' during his cross examination, the media didn't bat an eyelid.

When both sides rested jurors were told that if they found reasonable doubt, they had to acquit. Anybody who had been paying attention to proceedings could see that the doubt was so far beyond reasonable it wasn't even funny. Almost every single prosecution witness either perjured themselves or wound up helping the defense. There wasn't a shred of evidence connecting Jackson to any crime and there wasn't a single credible witness connecting him to a crime either.

But that didn't stop journalists and pundits from predicting guilty verdicts, CNN's Nancy Grace leading the way. Defense attorney Robert Shapiro, who had once represented the Chandler family, stated with certainty on CNN, "He's going to be convicted." Ex-prosecutor Wendy Murphy told Fox News, "There is no question we will see convictions here."

The hysteria of the fans outside the courthouse was mirrored by that of the reporters who secured seats inside, who were so excitable that Judge Rodney Melville ordered them to 'restrain themselves'. Thomas Mesereau commented retrospectively that the media had been "almost salivating about having [Jackson] hauled off to jail."

When the jury delivered 14 'not guilty' verdicts, the media was 'humiliated', Mesereau said in a subsequent interview. Media analyst Tim Rutten later commented, "So what happened when Jackson was acquitted on all counts? Red faces? Second thoughts? A little soul-searching, perhaps? Maybe one expression of regret for the rush to judgment? Naaawww. The reaction, instead, was rage liberally laced with contempt and the odd puzzled expression. Its targets were the jurors... Hell hath no fury like a cable anchor held up for scorn."

In a post-verdict news conference Sneddon continued to refer to Gavin Arvizo as a 'victim' and said he suspected that the 'celebrity factor' had impeded the jury's judgment - a line many media pundits swiftly appropriated as they set about undermining the jurors and their verdicts.

Within minutes of the announcement, Nancy Grace appeared on CourtTV to allege that jurors had been seduced by Jackson's fame and bizarrely claim that the prosecution's only weak link had been Janet Arvizo.

"I'm having a crow sandwich right now," she said. "It doesn't taste very good. But you know what? I'm also not surprised. I thought that celebrity is such a big factor. When you think you know somebody, when you have watched their concerts, listened to their records, read the lyrics, believed they were coming from somebody's heart... Jackson is very charismatic, although he never took the stand. That has an effect on this jury.

"I'm not gonna throw a stone at the mom, although I think she was the weak link in the state's case, but the reality is I'm not surprised. I thought that the jury would vote in favor of the similar transaction witnesses. Apparently the defense overwhelmed them with the cross-examining of the mother. I think it boils down to that, plain and simple."

Grace later stated that Jackson was 'not guilty by reason of celebrity' and was seen attempting to hound jury foreman Paul Rodriguez into saying he believed Jackson had molested children. One of Grace's guests, psychoanalyst Bethany Marshall, leveled personal attacks towards one female juror, saying, "This is a woman who has no life."

Over on Fox News, Wendy Murphy branded Jackson 'the Teflon molester' and said that the jurors needed IQ tests. She later added, "I really think it's the celebrity factor, not the evidence. I don't think the jurors even understand how influenced they were by who Michael Jackson is... They basically put targets on the backs of all, especially highly vulnerable, kids that will now come into Michael Jackson's life."

Legal analyst Jeffrey Toobin told CNN that he thought the 'prior bad acts' testimony had been 'effective evidence', even though various boys at the heart of that testimony had taken the stand as defense witnesses and denied ever being molested. He also claimed that the defense had won because "they could tell a story, and juries, you know, always understand stories rather than sort of individual facts."

Only Robert Shapiro was dignified in the face of the verdicts, telling viewers that they should accept the jurors' decision because the jurors were from "a very conservative part of California and if they had no doubt, none of us should have any doubt."

The following day on Good Morning America, Diane Sawyer upheld the notion that the verdict had been influenced by Jackson's celebrity status. "Are you sure?" she pleaded. "Are you sure that this gigantically renowned guy walking into the room had no influence at all?"

The Washington Post commented, "An acquittal doesn't clear his name, it only muddies the water." Both the New York Post and the New York Daily News ran with the snide headline 'Boy, Oh, Boy!'

In her final New York Post article about the trial, Diane Dimond bemoaned the not guilty verdict, saying that it left Michael Jackson untouchable. She wrote, "He walked out of court a free man, not guilty on all counts. But Michael Jackson is so much more than free. He now has carte blanche to live his life any way he wants, with whomever he wants, because who would ever try to prosecute Michael Jackson now?"

In Britain's Sun newspaper, celebrity rent-a-gob and talking head extraordinaire Jane Moore penned an article titled 'If the jury agree Janet Arvizo is a bad mum (and she IS)... How did they let Jackson off?' It began: "Michael Jackson is innocent. Justice has been done. Or so the loony tunes gathered outside the courthouse would have us believe." She went on to question the jurors' mental capacity and dismiss the American legal system as 'half-baked'. "Nothing and no one truly emerges as a winner from this sorry mess," she finished, "least of all what they laughably call American 'justice'."

Sun contributor Ally Ross dismissed Jackson's fans as 'sad, solitary dick-wits'. Another Sun article, penned by daytime TV presenter Lorraine Kelly, titled 'Don't forget the kids still at risk... Jacko's own', overtly labeled Jackson a guilty man. Kelly - who never attended Jackson's trial - bemoaned the fact that Jackson 'got away with it', complaining that "instead of languishing in jail, Jackson is now back home in Neverland." Jackson, she concluded, was "a sad, sick loser who uses his fame and money to dazzle the parents of children he takes a shine to."

After the initial outrage, the Michael Jackson story slipped out of the headlines. There was little analysis of the not guilty verdicts and how they were reached. An acquittal was considered less profitable than a conviction.

Indeed, Thomas Mesereau said in later years that if Jackson had been convicted it would have created a 'cottage industry' for the media, generating a story a day for years to come. Long-running sagas like custody of Jackson's children, control of his financial empire, other 'victims' filing civil suits and the long-winded appeals process would have generated thousands of stories each for months, years, perhaps even decades.

Jackson's imprisonment would have created a never ending supply of gratuitous headlines; Who is visiting? Who isn't? Is he in solitary confinement? If not, who are his cellmates? What about his prison wardens? Does he have a prison pen-pal girlfriend? Can we fly a helicopter over the prison yard and film him exercising? The possibilities were endless. A bidding war was raging over who would get the first leaked images of Jackson in his cell before the jury even began its deliberations.

A not guilty verdict was not quite so lucrative. In an interview with Newsweek, CNN boss Jonathan Klein recalled watching the not guilty verdicts come in and then telling his deputies, "We have a less interesting story now." The Hollywood Reporter noted that hastily assembled TV specials about Jackson's acquittal performed badly and were beaten in the ratings by a re-run of Nanny 911.

The story was over. There were no apologies and no retractions. There was no scrutiny - no inquiries or investigations. Nobody was held to account for what was done to Michael Jackson. The media was content to let people go on believing their heavily skewed and borderline fictitious account of the trial. That was that.

When Michael Jackson died the media went into overdrive again. What drugs had killed him? How long had he been using them? Who had prescribed them? What else was in his system? How much did he weigh?

But there was one question nobody seemed to want to ask: Why?

Why was Michael Jackson so stressed and so paranoid that he couldn't even get a decent night's sleep unless somebody stuck a tube full of anesthetic into his arm? I think the answer can be found in the results of various polls conducted in the wake of Michael Jackson's trial.

A poll conducted by Gallup in the hours after the verdict showed that 54% of White Americans and 48% of the overall population disagreed with the jury's decision of 'not guilty'. The poll also found that 62% of people felt Jackson's celebrity status was instrumental in the verdicts. 34% said they were 'saddened' by the verdict and 24% said they were 'outraged'. In a Fox News poll 37% of voters said the verdict was 'wrong' while an additional 25% said 'celebrities buy justice'. A poll by People Weekly found that a staggering 88% of readers disagreed with the jury's decision.

The media did a number on its audience and it did a number on Jackson. After battling his way through an exhausting and horrifying trial, riddled with hideous accusations and character assassinations, Michael Jackson should have felt vindicated when the jury delivered 14 unanimous not guilty verdicts. But the media's irresponsible coverage of the trial made it impossible for Jackson to ever feel truly vindicated. The legal system may have declared him innocent but the public, on the whole, still thought otherwise. Allegations which were disproven in court went unchallenged in the press. Shaky testimony was presented as fact. The defense's case was all but ignored.

When asked about those who doubted the verdicts, the jury replied, "They didn't see what we saw."

They're right. We didn't. But we should have done. And those who refused to tell us remain in their jobs unchecked, unpunished and free to do exactly the same thing to anybody they desire.

Now that's what I call injustice.

2010-06-16T10:39:00.000-07:00

Håller på och gör om här så nu kommer det se lite rörigt ut tills jag får till det :-)

Opponering

2010-06-14T23:52:00.000-07:00

Igår hade vi det sista lektionstillfället på skolan, och vi drog igång vid ett. Jag var tvungen att skriva ut Annas opponering så jag hann inte äta någonting mer än frukost (förutom yoghurt, en mars och ett äpple på campus), så jag var olidligt hungrig (som vissa andra haha) när tiden började dra sig mot fyra. Då hade jag två timmar kvar innan jag var hemma. SUCK!

Anyways, så hade vi opponering då. Jag skulle opponera på Anna, Anna skulle opponera på Maria och Maria skulle opponera på mig (egentligen skulle det bara vara jag och Anna, men helt plötsligt hade vi en till i vår grupp = extra arbete för Anna). Sagt och gjort, Maria började med att opponera på mig, och som ni kanske vet så skriver jag om Don Quijote och Eduard :

Don Quijote de la Mancha y Eduard

Una comparación entre estigmatización de dos personajes que siguen su propio camino

Vilket betyder: Don Quijote av la Mancha och Eduard - En jämförelse mellan stigmatiseringen av två personer som följer sin egen väg.

Jag tänker lägga upp både den spanska versionen och den svenska, dock får ni hålla i åminnelse att jag inte har ansträngt mig ett skit för att den svenska versionen ska vara något bra, eftersom den bara har fungerat som en tankestruktur för mig, för att hålla koll på mina argument och vad jag tycker etc.

Men för att komma tillbaka till opponeringen, så var det ett skämt. Jag blev opponerad på i ca 20-25 minuter, men jag fick endast 5 stycken saker som jag själv kunde använda av kritiken, och den var inte ens så värst omfattande. Typ, glöm inte att göra en svensk översättning på det här ordet (vilket jag redan hade gjort i den nyaste versionen), det här tre verben bör vara i futurum, och att jag skulle ta bort "jag kommer försöka söka efter citat i de texter jag använder, för att bevisa min teori på att de inte var galna", vilket kanske var den mest användbara kritiken jag fick. Den kritik som jag fick moreover var:

Skämtkritik nr 1: Comparación (jämförelse) innebär att du bara ska skriva om nackdelarna här, men du har skrivit om fördelarna också, det tycker jag du ska ändra på för det är fel. (like wtf???)

Skämtkritik nr 2: Ämnet i fråga. Du skriver här att Don Quijote inte var galen, men jag tycker det är ganska uppenbart att han var det, och logiken stödjer vad jag tycker, så du har fel här. (eh, ännu mer LIKE FUCKING WHAT???).

Varför får jag bara oengagerade opponenter? Hur fan kan man säga att en jämförelse endast ska vara nackdelarna emellan? Och ännu mer: hur i helvete kan man kritisera att jag har fel angående min hypotes? Det är ju det jag bevisar i arbetet, för bövelen! Det är ju det hela alltet går ut på: att bevisa att jag har grund för min teori! Dammit. Som tur var så blev Victoria (läraren) upprörd och svarade på den mesta kritiken istället för mig, eftersom det var så uppenbart att hela opponeringen var åt ballen. Jag hoppas att hon lär sig till nästa gång hur man ska göra en opponering. Bara för att man kan språket flytande innebär inte att man kan glida igenom en kurs på universitetet för att få lätta poäng. Spanska på gymnasiet är ingenting i jämförelse med spanskan på universitetet. Här läser man litteraturhistoria, historia, kultur och grammatik, inte bara grammatik. Jag blir enormt irriterad över personer som försöker glida igenom kurserna utan att anstränga sig nämnvärt, speciellt när de glider på andra och att det funkar. Dock blir jag jävligt nöjd (och kanske skadeglad) när dessa personer i enstaka fall faller rakt på arslet, då deras glidmedel slutat fungera och att det är allvar. För då märker alla att personen i fråga inte kan ett skit, och inte kommer kunna glida på någonannan för att rädda sitt skinn. SÅNT GILLAR JAG :D

När opponeringen var över så var klockan strax efter fem, och alla var helt tomma i blicken efter den sista ansträngningen. Moa var snäll och lät mig åka med henne till Norrpan, så jag kom hem strax innan sex istället. Sen hade Jimmy lagat god mat hemma, så det var nice. På tal om nice så är det riktigt nice väder ute, och nu när jag är klar med uppsatsen så tänkte jag lägga mig utomhus och sola, för det har jag förtjänat! Dock ska jag väl städa lite här hemma innan jag gör det. Dammsuga, svabba golv, diska, ÄTA FRUKOST (även om det inte infaller inom städradien).

För er som är intresserade av att läsa min uppsats, så lägger jag upp den här. Både den svenska versionen och den spanska versionen. Jag säger bara än en gång, döm mig inte för svenskan och att meningarna är konstigt uppbyggda, om de nu är det. Det är spanskan jag lagt min energi på, eftersom uppsatsen ska vara på spanska, inte på svenska. Om ni orkar ta er igenom uppsatsen så får ni gärna lägga en kommentar och säga vad ni tycker, men det är kanske att begära för mycket? :P

B-Uppsats: Don Quijote av la Mancha och Eduard - En jämförelse mellan stigmatiseringen av två personer som följer sin egen väg

2010-06-14T23:42:00.000-07:00

En jämförelse mellan personerna Don Quijote och Eduard.
-En diskussion om stigmatisering av personer som följer sin egen väg-

Den här uppsatsen kommer att handla om jämförandet av två personer utifrån Goffmans teori om stigmatisering. De personer jag kommer att jämföra är Don Quijote från boken ”El ingenioso hidalgo de Don Quijote de la Mancha” av Cervantes, och Eduard, från boken ”Veronika bestämmer sig för att dö” av Paulo Coelho. Jag kommer att applicera stigma-teorien på dessa båda, för att kunna styrka min teori om vad som sker i böckerna.
Både Don Quijote och Eduard är två män som, efter att ha förstått vad de vill göra med livet, gör helt tvärtom emot vad samhället säger och följer sin egen väg. Båda blir således klassade som galna, vilket jag kommer att dementera i den här uppsatsen. Vad som sker är en stigmatisering av dessa två, vilket leder till att normerna i samhället tvingar dem till att följa det som majoriteten tycker, inte vad de själva tycker. Jag kommer att redogöra vad som sker med Don Quijote, och hur stigmatiseringen utvecklas, samt granska olika symboliker som uppkommer i boken och som jag har knutit ihop med min teori. Jag kommer även att följa upp med Eduard och vad som inträffar i hans fall, samt avsluta analysen med en jämförelse av de båda männen och sedan komma med min slutsats av vad jag kommit fram till under mina studier.

Galenskap och stigmatisering

För att definiera betydelsen av galenskap, har jag rådfrågat Svenska Akademiens Ordbok. Där klassas galenskap som "...", och är den svenska uppfattningen om hur en person som lider av galenskap uttrycker sig som. Det är alltså den betydelse jag går efter vid tolkningen av folkets bedömning av Don Quijote. Hans avvikande beteende klassas som någonting onormalt, och i deras mått mätta har Don Quijote blivit galen. Detta är dock någonting jag vill dementera. Det som Don Quijote blir utsatt för är hellre en stigmatisering, som sätter hans situation i en helt annan dager.

Stigmatisering, eller Stigma, har att göra med egenskaper och samspelet (eller brist på samspelet) mellan sociala realioner. Stigma innebär mer konkret "en förändring i vår förväntning av hur individen skall vara, att den man trodde skulle placeras i ett visst socialt normfack måste flyttas till ett annat på grund av nyupptäckt kunskap om individens egenskaper" (p.12). Vad som menas med detta är att samhället har krav, både medvetna och omedvetna, på sina medmänniskor. När då dessa krav visar sig vara felaktiga, måste man göra en omvärdering, alltså flytta individen som man tidigare trodde tillhörde ett visst fack, till ett annat, för att det ska passa den sociala normordningen i samhället.
Dock behöver denna förflyttning inte ske med negativ innebörd, utan positiv förändring förekommer i lika hög grad (p12). När man exempelvis möter en individ för första gången, har man genast fått en diffus uppfattning om personen i fråga, och medvetet eller omedvetet, gör vi om detta till normativa förväntningar som är norm och krav för det samhälle man lever i.

Detta blir man oftast inte medveten om förrän kraven man byggt upp runt denna individ inte återföljs, exempelvis en egenskap som är avvikande och icke önskvärd. Detta gör att uppfattningen om honom eller henne reduceras från att ha varit en normal person, till något konstigt och onormalt. Människan blir då inte en del av den normalt socialt accepterade gruppen, utan blir någonting avvikande och utstött. (p.11).Vad som dock är viktigt att ha i åtanke är att stigmatisering följer med kulturen och normerna för just sitt eget samhälle och sin egen tid. Alla samhällen har inte likadan normfördelning eller samma förväntningar på sina medmänniskor, vilket gör att stigma förändras. Det är så att "varje samhälle avgör vilka medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka egenheter som uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmarna inom varje sådan kategori" (p.11).

Det är alltså så att det jag kommer att diskutera innefattar endast socialmiljön för Don Quijote och socialmiljön för Eduardo, vilket gör att min teori inte exakt kan appliceras på något annat från någon annan kultur eller annat samhälle. " Den sociala miljön avgör vilka kategorier av människor som man där sannolikt kan råka på "(p.11), och eftersom den sociala miljön förändras från samhälle till samhälle, från kultur till kultur, måste läsaren ha i åtanke att detta är en tolkning av endast två specifika samhällen. Det som beror Eduardo, och det som berör Don Quijote.

Fallet Don Quijote

Don Quijote anklagas alltså för att vara galen relativt tidigt i berättelsen. Enligt min mening lider han dock inte av någon galenskap som sådan, utan i det här fallet blir Don Quijote utsatt för en stigmatisering av sina medmänniskor. I början av historien tillhör han ett fack socialt accepterat av samhället. Där är han en adelsjunker "frisaba la edad de nuestro hidalgo con los cincuenta años; era de comnplexión recia, seco de carnes, enjuto de rostro, gran madrugador y amigo de la caza"(p.33-34). Han var alltså i början en vanlig gammal adelsman, med ofarliga nöjen som inte rörde sig utanför ramarna i samhället. Dock ändras folks uppfattning om honom i och med hans förkärlek för riddarromaner och hans vilja att leva ut sina inre drömmar. Cervantes beskriver fallet in i galenskapen som sådan, att
"En resolución, él se enfracasó tanto en su letura, que se le pasaban las noches leyendo de claro en claso, y los días de turbio; y así, del poco dormir y del mucho leer se secó el celebro, de manera que vino a perder el juicio. Llenósele la tantasía de todo aquello que leía en los libros, así de encantamentos como de pendencias, batallas, desafíos, heridas, requiebros, amores, tormentas y disparates imposibles: y asentósele de tal modo en la imaginación que era verdad toda aquella máquina de aquellas sonadas soñadas invenciones que leía, que para él no había otra historia más cierta en el mundo (p.35)" (betyder att han blev störd över att ha läst så mycket riddaromaner). Cervantes menar alltså att genom att läsa riddarromaner så förlorar Don Quijote herraväldet över sin egen personlighet och sina egna tankar. Istället tar fantasin över och drar ner honom i galenskapen. Det är här stigmatiseringen kommer in i bilden. Don Quijote rör sig från att vara en person i mängden, ifrån facket samhället har placerat honom i, till någonting annorlunda som folk inte kan känna igen. Detta avvikande beteende gör att folk känner sig obekväma, skrämda, rentav hotade, eftersom Don Quijote inte beter sig längre som han förväntas göra. Det som sker då är att han byter fack, och i det här fallet är det facket för galenskap han placeras i. Eftersom folket inte kan förstå Don Quijotes nya vision på livet, blir det enklast att klassa honom som galen med störda och osunda villfarelser som genast måste botas. På ett sätt har han blivit en fara för det välordnade samhället där alla ska delas in i fack efter de medvetna och omedvetna normerna, och för att säkra oordningen bör han snarast möjligast att tas in på sjukhus och botas för att bli normal igen.( "las reprehensiones santas y bien intencionadas otras circunstancias requieren y otros puntos piden: a lo menos, el haberme reprehendido en público y tan ásperamente ha pasado todos los límites de la buena reprehensión, pues las primeras mejor asientan sobre la blandura que sobre la aspereza, y no es bien, que sin tener conocimiento del pecado que se reprehende, llamar al pecador, sin más ni más, mentecato y tonto" (p.796). )

Min vision som sådan är dock att Don Quijote har, genom att ha läst dessa riddarromaner, återfått passionen för livet. Dessa romaner ger honom ny glädje, ny passion för livet och fyller honom återigen med styrka, inspiration och livsglöd. Böckerna gör honom till en fulländad man i sig själv, och gör endast gott för hans inre utveckling. De sporrar honom till att kräva mer av livet och sig själv, och utmanar sig själv, både psykiskt och fysiskt till nya prövningar. De ger honom idéer, och också, själ. (citat).

hur qon Quijote utvecklar sin "galenskap"

Hädanefter kommer jag inte benämna Don Quijote som galen. Jag kommer istället använda ord som ”passion, epifani och upplysning”, eftersom benämningen ”galen” är laddat med negativa aspekter och mental störning. ”Passion” eller ”upplysning” ligger närmare förklaringen till vad som egentligen har skett med Don Quijote, eftersom han har fått en själslig epifani och förstått och blivit upplyst med vad han är ämnad till att göra i världen. Han ser nu saker på ett annat sätt, då han har förstått att det finns mer bakom saker än vad man tror. Han vill leva ut drömmen, livet han vet är möjligt. Don Quijote säger till Sancho att ” […] que hay dos maneras de hermosura: una del alma y otra del cuerpo; la del alma campea y se muestra en el entendimiento, en la honestidad, en el buen proceder, en la liberalidad y en la buena crianza, y todas estas partes caben y pueden estar en un hombre feo, y cuando se pone la mira en esta hermosura, y no en la del cuerpo, suele nacer el amor con ímpetu y con ventajas”. (2a parte, p.985). Tack vare sin nyfunna väg ser Don Quijote bortom det alldagliga och vanliga, men han ser också vad som verkligen finns, istället för det samhället vill att vi ska se. Han ser vad man kan få ut av livet, att man skapar sin egen väg. Inte att man måste stanna kvar i samma mönster bara för att samhället kräver det.
Som exempel kan man titta på det första äventyret Don Quijote råkar på, när han ser sig ut som vandrande riddare andra gången.
Det första äventyret Don Quijote möter som vandrande riddare är således äventyret med väderkvarnarna. I den här berättelsen ser vi en fulländad Quijote. Han har fullt förtroende för sig själv och han vet säkerligen att han kommer besegra dessa skapelser och återställa ordningen. Man kan se det som så att istället för väderkvarnar, eller jättar, så är det samhällets krav och normer Don Quijote kämpar emot här. Eftersom Don Quijote ser på världen genom en upplyst människas ögon som har hittat sig själv och sin väg i livet, ser han dessa väderkvarnar, dessa jättar som ett hot i samhället, medan hans vapendragare, som ännu inte funnit sin väg i livet, endast ser väderkvarnar. Don Quijote försöker med alla medel han har att besegra dessa krav, men en ensam, upplyst och passionerad människa mot alla samhälles krav, normer och fack räcker inte för att rasera den värld han har lyckats bryta sig loss ifrån. Så samhällets krav besegrar honom. På detta sätt fortsätter det i stort sätt genom hela boken. Don Quijote försöker bryta ner samhällets krav, men blir ständigt besegrad ändå tillslut. I slutet av andra delen av boken ser man tydligast detta, speciellt i äventyret med trähästen. Då har Don Quijote blivit besegrat så många gånger att han har börjat tvivla på sig själv och om hans väg faktiskt är den rätta för honom, att han har svårt att se bortom vad som är, som han hittills har gjort. Han har förlorat essensen av sin passion, och har sakta börjat återgå till det trygga facket han tillhörde innan han upplystes om sin egen väg. Man ser detta i att han inte tror på Sancho, när Sancho börjar försöka finna sin egen väg bortom normerna. Om Don Quijote hade varit trygg i sig själv, hade han stöttat Sancho, men nu säger han istället “como todas esas cosas y estos tales sucesos van fuera del orden natural, no es mucho que Sancho diga lo que dice [...], o Sancho miente, o Sancho sueña” (2ª parte, p. 864). Don Quijote tvivlar alltså så mycket på sig själv efter alla besegringar, att han börjar tro att han inte går den rätta vägen längre, att den rätta vägen är det som samhället bestämt och det fack man blir placerad i är det rätta.

Don Quijote besegrad

Don Qujote möter många motgångar genom sin strävan att få leva ut sin passion. Samhället vill inte låta Don Quijotes syn på livet förstöra den trygga tillvaro de hittills har haft, och vägrar acceptera den annorlunda vägen han skapat åt sig själv. Det är därför de strävar efter att ta hem honom till byn där han kan bli övervakad, botad och normal igen. Dock är det ju så att den tidigare så starka passionen i Don Quijote har försvagats. I den första delen av boken var han full av självförtroende, och han följde med glädje och förväntan stigen han skapat åt sig själv. Dock ger världen honom motstånd, eftersom hans sätt att leva går emot normen för vad och hur man ska vara. Nederlag efter nederlag följer, och trots att Don Quijote kämpar vidare, så blir det tydligt i andra boken att han har förlorat styrkan i det han trott på. Han börjar bli svagare, tröttare, sorgsnare, och måste oftare få bekräftat vem och vad han är. (Sancho citat).
Han behöver någon mer än han själv som tror på hans passion, eftersom han möter så mycket motstånd från omvärlden.
När Don Quijote möter El caballero de la Blanca Luna så är det i princip han som till slut besegrar Don Quijotes passion om livet. El caballero säger tillDon Quijote precis innan striden, att ”vengo a contender contigo y a probar la fuerza de tus brazos, en razón de hacerte conocer y confesar que mi dama, sea que fuere, es sin comparación más hermosa que tu Dulcinea del Toboso; la cual verdad si tú la confiesas de llano en llano, escusarás tu muerte y el trabajo que yo he de tomar en dártela; y si tú peleares y yo te venciere, no quiero otra satisfación sino que dejando las armas y absteniéndote de buscar aventuras,[…] en paz tranquila y en provecho sosiego, porque así conviene al aumento de tu hacienda y a la salvación de tu alma” (2a prt, p 1039). Den här utmaningen innebär ett direkt hot emot passionen Don Quijote följer. Den fysiska styrkan betyder styrkan och viljan i att fortsätta kämpa emot strömmen, och damen El caballero de la Blanca Luna påstår har för sitt hjärta är inte mer än den bestämda normen, stigmatiseringen, som Don Quijote bör följa. Eftersom Don Quijote blir besegrad här av El caballero de la Blanca Luna, så var han tvungen att erkänna sig besegrad, överge din Dulcinea av Toboso som symboliserade hans passion, och bege sig hemåt.
Strax efter sin hemkomst, insjuknar Don Quijote i feber, vilket påvisar att utan den passion som tidigare gav honom den ungdomliga styrkan, åldras snabbare då han inte har något att leva för längre. Man har tagit ifrån honom livsgnistan, det som gjorde honom levande, bara för det inte passade in i samhällets fack och normer. Stigmatiseringen av Don Quijote blev alltså hans död, då han dog ungefär 1½ vecka efter sitt nederlag. Samhällets iver att stigmatisera, fackfördela och hejda passionen, fyllde honom med tomhet. Att skapa sin egen väg var det som Don Quijote strävade efter, men eftersom hans väg var så mycket annorlunda än vad folket var vana vid, plus att det inte passade in på det stigma han fått av samhället, var de tvungna att tvinga in honom i något som inte var han. Som följd av detta besegrades en människa på två sätt. Hans förstånd blev ifrågasatt och klassades som sjukligt och stört, och hans personlighet blev förkastad till följd av fackfördelningen. Don Quijote dog por la culpa de una sociedad ignorante och fördomsfull, eftersom de inte kunde tillåta någon leva sitt eget liv utanför ramarna.

Eduard och hans paradisvisioner

Eduard är son till en framgångsrik ambassadör, med rötter i det forna Jugoslavien. Han spenderar sina tonår på en amerikansk privatskola i Brasilien, där han vantrivs och inte känner sig som hemma. En dag ger han sig dock ut på sin nya cykel han fått av föräldrarna, och blir plötsligt påkörd av en bil.
Han bryter båda benen samt en arm, och blir liggande på sjukhus i någon månad. En av patienterna på sjukhuset ger honom en bok att läsa, som handlar om stora visionärer som förverkligat sina innersta drömmar och som påverkat världen. Eftersom han inte har annat att göra, börjar han läsa denna, bara för att märka att han inte kan släppa den ifrån sig. Människorna i boken fascinerar honom. De är vanliga människor som har funnit essensen i livet, och som inte räds att berätta det för omvärlden. Han läser bla om Jesus, Dawrin, Einstein, Columbus, Ignatius av Loyola och om Karl Marx. Det ”som gjorde boken särskilt spännande var att det i alla de där personernas liv hade förekommit ett magiskt ögonblick, som fått dem att ge sig av på jakt efter sin egen paradisvision”, och vilka svårigheter de än hade stött på, ”aldrig hade gett upp och alltid hade lyckats övervinna alla svårigheter de mött och vänt dem till sin fördel (p. 250). Eduard vill således också vara en av dessa människor som upplyser världen, men då han inser att världen är för kaotisk och inte är beredd att lyssna, vill han försöka visa dem paradisvisionerna istället. Så han bestämmer sig för att börja måla. Han överger studierna, han skriver in sig själv på en målarkurs, och börjar ägna all sin tid åt att måla. Föräldrarna märker sin sons förändring, och försöker få honom att vika bort från sitt målande. De fruktar att olyckan gjort honom obotligt skadad i hjärnan, då detta inte är ett normalt beteende för deras son. Hans mamma fruktar det värsta, och säger till sin man att ”din son knarkar och är galen, och har något gravt fel på hjärnan” (p. 253), då ingenting hjälper med att övertala honom att Eduard väljer fel riktning i livet. Vid ett sista försök att tala Eduard till rätta, försöker hans pappa att vädja till honom med kärlek. ”jag har aldrig sagt det här förut men nu ber jag dig. För din kärleks skull och för vår kärleks skull, kom hem- inte bara i fysisk mening, utan på riktigt. Du bedrar dig själv, du flyr från verkligheten” (p.258). Då började Eduard att fundera. Han blev tvingad till att göra ett val. Antingen kunde han välja att skämma ut sin föräldrar och fortsätta att försöka avbilda paradisvisionerna, eller så kunde han ge upp sina ambitioner, få lugn hemma, men aldrig mer känna entusiasm och glädje. Från den dagen förstör han sina målningar, och när föräldrarna hittar honom på sitt demolerade rum, så har essensen i hans själ försvunnit och de skriver in honom på ett mentalsjukhus.

Om han fortsatte på den bara han slagit in på skulle hans mamma tyna bort av sorg, hans pappa skulle tappa arbetsglädjen och båda skulle anklaga sig för att han misslyckats med att uppfostra sin älskade son. Om han gav upp sitt målande skulle paradisvisionerna aldrig få se dagens ljus och inget mer i denna värld skulle kunna ge honom entusiasm och glädje. 260

Domen: schizofreni

Föräldrarna skriver alltså in Eduard på ett mentalsjukhus, och doktorerna diagnostiserar honom som ett ovanligt fall av schizofreni, som möjligtvis kan ha orsakats av cykelolyckan. De tror inte heller att han kan botas, men de sätter honom ändå på behandling i ett försök att få honom att komma tillbaka till verkligheten. Han utsätts således för olika typer behandlingar i hopp om att locka tillbaka honom till verkligheten, eller åtminstone göra honom fungerande i ett normalt samhälle. Den vanligaste behandlingen han får är elektrokonvulsiva behandlingar (elchocksbehandlingar). Men det som egentligen äger rum i fallet Eduardo är att han inte är schizofren. Han är inte mentalt sjuk på något sätt, vad som hänt honom är att han har ”raserat en värld som var honom likgiltig och skapat en ny i sitt eget huvud, denna gång full av färger, intressanta personer och spännande historier” (citat). Eftersom skuldkänslorna gentemot föräldrarna blev mer än vad Eduard klarade av, så löste han problemet på sitt eget sätt, nämligen att istället för att ge uttryck åt sina paradisvisioner genom konsten, så upplever han dem i tanken, genom själen och hjärtat. Då kan inte föräldrarna bli besvikna, och han får ha sin verklighet i fred. Dock tror alla att han är schizofren när han sluter sig inom sig själv, när det egentligen bara är för att leva och gå sin egen väg. Stigmatiseringen i fallet Eduard är att han blir introvert för att bäst lösa fejden mellan honom själv och föräldrarna, så går han ifrån normen på hur de vill att han ska vara. Innan Eduard fann paradisvisionerna, var Eduard i normfacket som föräldrarna placerat honom i, eftersom de hade drömmar om att han skulle lyckas precis likadant som sin ambassadör till far. Då Eduardo slog in på sin egen paradisväg, frångick han normerna, och det ledde till förvirring, desperation, och till slut hot. Eduard kände sig självklart försvagad, eftersom alla han älskade gick emot hans nyfunna väg så starkt, vilket gjorde att han inte vågade följa vägen längre. Han tror att hans eget öde är felaktigt, och försöker att göra som föräldrarna vill. Han tvingar sig att ignorera paradisvisionerna, men vad han egentligen ignorerar är hans passion, hans livsvilja. Det leder till att han blir apatisk, och föräldrarna försöker att lösa problemet genom att placera honom på ett mentalsjukhus.
I ungefär 10 år stannar han på mentalsjukhuset utan att doktorerna lyckas bota honom. Dock kommer det en ny patient till avdelningen som är annorlunda än de andra, Veronika. När hon spelar piano påminner det Eduard om paradisvisionerna, och han börjar sakta men säkert röra sig från sin tankevärld inom sig, till att återigen få lust att vilja skapa paradisvisioner så att alla andra ska kunna få ta del av dom igen i världen som han en gång tillhörde. Hon blir hans andra inspiration i sökandet efter en egen väg, en egen verklighet. Boken han läste framkallade den första upplysningen, men kvästes av kärlek och ångest till föräldrarna. Veronika har nu lockat fram visionerna än en gång, och nu har han mod till att fortsätta följa sina ambitioner.

-hur galenskapen slutar

Eftersom Eduard nu vill utrycka sina paradisvisioner i den fysiska världen igen, så återfår han sin passion och livsvilja. Han börjar prata med vårdarna, någonting han tidigare inte gjort, och berättar för dom hur hans förbättrade tillstånd har tagit sig till uttryckande. Dock sker även en stigmatisering här, eftersom Eduard har tillhört facket för galenskap medan han har varit inspärrad på mentalsjukhuset. Alla har ju trott att han har lidit av schizofreni, eftersom det var den enklaste och mest logiska förklaring till varför han vände sig inåt till sig själv, och nu, när han har börjat agera som vanligt igen, så tror de inte på att han är frisk, utan att han är ännu mer galen än vad de faktiskt trott, och försöker att bota honom från denna än djupare galenskap. Eduard inser dock vad det är som sker, och spelar med och låtsas att han är precis som han var förut. Han slutar att prata med vårdarna, och beter sig precis som det förväntas av honom. Men han känner att han inte kan spela med länge till, nu när han har vaknat och insett att hans öde är att följa sin egen väg, och att våga lita på paradisvisionerna. En kväll så rymmer han tillsammans med den nya patienten, Veronika, som har utvecklat på väldigt kort tid en stark och ömsesidig kärlek gentemot varandra. Utanför mentalsjukhusets murar så kan han få den frihet han behöver för att fortsätta sin väg. Eduard rymmer inte bara från ett sjukhus, utan han rymmer också från det fängelse som höll hans själ fången och tvingade honom till att vara någonting som egentligen inte var han. Vårdarna på sjukhuset ville desperat bota honom, vare sig han var frisk eller inte, eftersom hans annorlunda beteende gick emot de mönster och normer man hade applicerat honom med. Först ville vårdarna bota en frisk, introvert människa från schizofreni. Sedan när han blivit frisk i sig själv och agerade utåt som de velat att han skulle göra, då ville dom placera tillbaka honom i facket han tillhörde innan, eftersom de inte var beredda att erkänna att han var frisk. Hur Eduard än gjorde så innebar det att samhället ville kontrollera honom, och det enda han kunde göra var att fly från det samhället som tvingade sig på honom. ”Det spelar ingen roll vem som har rätt djupast sett, vad som räknas är vem som har rätt i andras ögon” (p.122).

En jämförelse mellan don Quijote och Eduardo

I det här arbetet har jag jämfört dessa två personer som blivit stigmatiserade av samhället Don Quijote och Eduard är väldigt lika på många sätt, men man kan också säga att de är sina egna motsatser. Don Quijote och Eduard blev båda klassade som galna eftersom de inte följde de bestämda normerna i samhället, utan för att de följde sin egen väg. De hade båda stora drömmar i livet, och var båda villiga att offra i princip vad som helst för att uppnå passionen i det de gjorde. Med en enkel historia i en bok så öppnades deras egna sinnen för världen. Efter ha läst den första boken så visste de vad de ville. Passionen hade dom i sitt grepp, och de fick visioner om sitt egna öde och blev uppfyllda av insikt när de förstod och när de såg början på sin egen väg. Eduard fick sina paradisvisioner, och Don Quijote fick sin Dulcinea av Toboso, och båda dessa galjonsfigurer var essensen i deras passion, deras inspiration till att följa sin egen väg. Båda karaktärerna började starkt i början med vad de trodde på. Don Quijote övergav allt för att ge sig ut i världen och söka äventyr, och Eduard övergav sitt tidigare liv för att skapa ett nytt, ett eget liv utan riktlinjer från andra.
Det som gör dessa två mer olika än lika är följande. För det första var Don Quijote redan gammal när han började sökandet efter sin egen väg, medan Eduardo var i tonåren. Den ekonomiska ställningen hos de båda var också olik, eftersom Don Quijote var snarare fattig än välbärgad. Eduard, å andra sidan, som tillhörde en familj vars far var en framgångsrik ambassadör, behövde inte oroa sig för pengar. Det som dock är den mest avgörande olikheten är, att samhället besegrade Don Quijote, men inte Eduard. Don Quijote kämpade länge och väl med att ständigt tro på sig själv och sin egen väg han valt, och följde troget sin passion i Dulcinea del Toboso. Dock kämpade samhället och normerna precis lika mycket emot Don Quijote, vilket försvagade honom mer och mer tills han inte hade någon passion kvar. Normerna tog ifrån honom hans livsgnista, och samhället besegrade Don Quijote så totalt att nederlaget följdes av döden.
I Eduards fall så blev han besegrad tiden då han blev inspärrad på mentalsjukhuset, eftersom det var ett ställe som kan inte kunde fly ifrån, annat än in i sig själv. Dock så behövde han bara en till klick av inpiration, från Veronika i det här fallet, som gjorde att han till slut vågade att lösgöra sig från samhällets fängelse och lämna platsen som tvingade in honom i en mall som inte var han. Eduard besegrade alltså samhället, och fick som belöning frihet, kärlek och fri tillgång till sitt eget öde och sina paradisvisioner. Don Quijote, å andra sidan, fick betala med sitt liv, då kraven från samhället tog allt som han levde för.

-slutsats

Det jag har kommit fram till under mitt arbete med Don Quijote, Eduard och Goffmans teori är att dom inte alls var galna i den benämningen att dom hade en störning i hjärnan som med alla medel skulle botas. Med hjälp av goffmans teori om stigmatisering så jag har kommit fram till att det var människorna runt omkring dem som tyckte att de verklade galna för att de inte följde samhällets mönster. Jag tror att de var rädda för ett avvikande mönster, och att det var provocerande för dem som själva inte vågade fullfölja sina drömmar. Genom att klassa dem som galna skyddar de således sig själva med den enkla förklaringen till att om de nu är galna så betyder det att det de gör inte har någon betydelse, att det inte är ett normalt beteende. Då får de ännu en ursäkt till att inte följa sina egna instinkter om vad de helst av allt skulle vilja göra, utan följer istället alla måsten som de tror de måste göra för att vara rättfärdiga människor. De respekterar inte sig själva tillräckligt för att våga satsa, de vågar inte ta några risker för att uppnå lycka. Det har dock Eduard och Don Quijote vågat göra. Dessa två har släppt allt för att satsa på någonting de tror på, och det gör dom lyckliga och stolta då de faktiskt vågade släppa all kontroll och följa sina känslor och instinkter. Såna människor förtjänar inte att klassas som galna i bemärkelsen att de är sjuka, de förtjänar uppmuntring och respekt. Alla människor vill nog egentligen vara sin egen person, det handlar bara om modet att våga vara den man är och respektera själv den man verkligen är. Som Cervantes själv har sagt en gång, att
"Too much sanity may be madness. But maddest of all, to see life as it is, and not as it should be”. Det finns mer livet än vad man tror. Don Quijote och Eduard trodde på det, och genom min uppsats hoppas jag att jag har visat att det verkligen är så. Även om man klassas som galen av andra, så är det ens eget liv man lever, inte andras. Man måste bara ha modet att leva det.

B-Uppsats: Don Quijote de la Mancha y Eduard - Una comparación entre estigmatización de dos personajes que siguen su propio camino

2010-06-14T23:38:00.000-07:00

Don Quijote de la Mancha y Eduard

Una comparación entre estigmatización de dos personajes que siguen su propio camino

1. Introducción

Esta monografía tratará de la comparación entre dos personajes para lo cual me apoyaré en la teoría de estigmatización (mi traducción)[1] de Erving Goffman. Los personajes en la comparación serán Don Quijote del libro El ingenioso hidalgo de Don Quijote de la Mancha de Cervantes, y Eduard del libro Verónika decide morir de Paulo Coelho. Voy a aplicar la teoría de la estigmatización en el análisis textual que haré de ambos personajes, para certificar mi teoría de lo que pasa en los libros.

Don Quijote y Eduard son dos hombres, los cuales, después de entender lo que quieren hacer con sus vidas, hacen lo contrario de lo que exige la comunidad y siguen su propio camino. Ellos fueron clasificados como locos, lo cual voy a desmentir en esta monografía. Lo que realmente pasa es que la sociedad hace una estigmatización de ellos, lo que resulta en que la comunidad les obligan a seguir las normas de lo que piensa la mayoría, y no lo que quieren Eduard y Don Quijote.

También examinaré diferentes símbolos que surgen en el libro, los cuales he conectado con mi teoría. Además, informaré sobre las dos casos de Don Quijote y Eduard y cómo se desarrolla la estigmatización. Terminaré el análisis con una comparación de ellos. Después presentaré las conclusiones finales a que he llegado durante mi estudio.

1.1.Objetivo

El objetivo de este estudio es comparar el caso de Don Quijote con el caso de Eduard, con ayuda de la teoría de Erving Goffman, la estigmatización. En este trabajo pretendo probar mi hipótesis analizando el rol protagónico de los personajes Don Quijote y Eduard, porque ambos comparten una historia similar. Mi propósito es mostrar que ni Don Quijote ni Eduard sufren de locura o esquizofrenia, sino de una estigmatización. Con eso quiero decir que cada persona tiene su propia visión de la vida, pero, a veces, esta visión no es aceptada por la comunidad.

En ambos casos, los personajes dependen de las normas que la comunidad que está siguiendo. De acuerdo a esto una persona puede ser objeto de burla o celebrado como un héroe, pero en los casos aquí analizados, esto depende completamente de sí se respeta la elección del otro, y también de si uno tiene el suficiente consigo mismo como para atreverse seguir su propio camino.

1.2.Corpus de estudio y delimitación

Voy a trabajar solamente de los roles protagónicos de Don Quijote y Eduard. He elegido estos hombres porqué son sólo los casos de estos personajes los que me llaman la atención. Me interesa mucho estudiarlo porqué en la sociedad en que vivimos las personas hacen cosas que no quieren, y por que éstas nos controlan por medio de las normas sin considerar la libertad personal del poder elegirse a sí mismo. Pienso que todas las personas en el mundo debería tener el coraje de elegirse a sí mismo, y no seguir las normas impuestas por la sociedad.

1.3.Hipótesis

Mi intención con este trabajo es estudiar el caso de Don Quijote y el de Eduard, porque lo que pasan en esas novelas es algo importante de cada persona en nuestra comunidad. Esas personas son acusadas de sufrir de locura. Pero, ni Don Quijote ni Eduard sufren de una locura o una enfermedad como ambos libros quieren proclamar. En cambio, diría que ellos son víctimas de una estigmatización, y solamente siguen sus propios sueños en vez de seguir la norma de la comunidad. Creo que es importante vivir por sí mismo y no por los demás, y con citas del libro, y con la ayuda de la teoría de Erving Goffman, trataré de probar mi hipótesis.

1.4. Disposición

La monografía está dividida en cuatro partes. La primera parte introduciré el caso de Don Quijote. Explicaré la estigmatización y como se puede ver esto en el caso de Don Quijote. Después, desarrollaré mi hipótesis de Don Quijote y la elección de su propio camino, para terminar hablar porqué murió. La segunda parte trataré del caso de Eduard. Aquí hablaré de su epifanía a las visiones paradisíacas, y su condena a la esquizofrenia, y al final, cómo supera su situación al escapar del hospital. La tercera parte será una comparación entre los dos casos, en la cual abordo las semejanzas y diferencias que existen entre esas personajes, y por qué sólo uno de los dos logró triunfar y el otro no. Finalmente presento la conclusión de mi hipótesis.

1.5.Método

El método a usar será el hermenéutico comparativo. Según La Enciclopedia Nacional, el término es usado “principalmente en la Filología y la Teología, y es un método científico que destaca la significación de la comprensión para intenciones en textos y discursos” (La Enciclopedia Nacional: 2010). En está monografía voy a hacer una interpretación de la actuación de esos personajes, es decir, estudiaré como piensan, como actúan y cómo reaccionan con los demás integrantes da la comunidad ante el comportamiento de ellos. Los personajes que he interpretado vienen de los dos libros que he mencionado en la introducción. Ambos libros tratan de hombres que, según la comunidad, se han vuelto locos. Pero cuando hago una interpretación desde mi punto de receptora, me parece que estos personajes son sólo diferentes. Mi interpretación es que los dos sufren de una estigmatización de la comunidad, que no les deja ser como son. He buscado en los textos de citas y pruebas para mostrar mi hipótesis, y las he comparado con la psicología social en la teoría de Goffman.

También he usado el método comparativo porque comparé rasgos de semejanzas y diferencias entre Don Quijote y Eduard con el propósito de demostrar mi hipótesis.

1.6.Marco técnico

Para realizar este estudio me apoyaré en la teoría de la estigmatización de la psicología social, la cual me servirá para explicar el comportamiento de los personajes Don Quijote y Eduard.

2. Locura y estigmatización

Para definir el significado del término”locura”, he consultado el diccionario de la academia sueca (SAOL). Según el diccionario de la academia sueca, la noción”locura” se clasifica como “Loco, equivocado”(mi traducción)[2] (Svenska Akademiens Ordlista 2007). Esa explicación es la definición sueca de cómo la locura se expresa en una persona. Esa es la definición en la cual me baso cuando interpreto los pensamientos que la comunidad tiene de Don Quijote y Eduard. Los comportamientos diferentes de Don Quijote y de Eduard han sido catalogados como anormales, y en la opinión de la comunidad ellos se han vuelto locos. Del caso de Don Quijote se dice que “del poco dormir y del mucho leer se secó el cerebro, de manera que vino a perder el juicio” (Cervantes 2003: 35), y del caso de Eduard la madre dice al padre que “tu hijo está loco y su cerebro tiene un defecto grave” (Cuelho 2005:253)[3] . Sin embargo, eso es algo que quiero desmentir. Lo que está pasando con Don Quijote y Eduard es una estigmatización[4] social, lo cual cambia sus situaciones totalmente.

Estigmatización, o estigma, son las características y la interacción (o escasez de interacción) entre relaciones sociales. Más concretamente, estigma es ”una transformación en nuestras expectativas de cómo un individuo debe ser. Alguien que se creyó habría pertenece en un sector especial de normas sociales tiene que cambiar a otro por causa de conocimientos nuevos de las cualidades de un individuo” (Goffman 2005:12)[5]. Lo que quiero decir con esto es que la comunidad tiene peticiones, tanto conscientes como inconscientes, de su prójimo.

Cuando esas peticiones se han vuelto “incorrectas”, se hace una revaloración. Es decir, se desplaza al individuo que antes pertenecía a un sector especial, y mudándoselo a otro sector para hacerlo encajar con en el orden de la normativa social de la comunidad. Sin embargo, este desplazamiento no implica necesariamente algo negativo, ya que existen también desplazamientos positivos (Goffman 2005:12). Por ejemplo, cuando se encuentra a alguien por primera vez, de repente uno se forma un entendimiento difuso de la persona en cuestión, y deliberadamente o no, lo reformamos adaptándolo a expectativas normativas que son normas y demandas de la sociedad en la cual se vive. Normalmente no estamos consientes de esa reformación que hacemos de un individuo, antes de que esas expectativas normativas no están cumplidos, por ejemplo si alguien tenga una característica diferente o indeseable. Eso hace que el entendimiento de esa persona quede reducido de algo normal, a algo diferente y anormal. Entonces, el individuo no es parte del grupo social, sino que es expulsado y excluido de la comunidad (Goffman 2005:11).

Sin embargo, lo que es importante tener en cuenta es que la estigmatización sigue la cultura y las normas de cada comunidad y de cada época. Todas las comunidades no tienen la misma distribución de normas, o las mismas expectativas de sus congéneres, lo que significa que las estigmatizaciones cambian en cada comunidad. Esto se debe a que ”cada comunidad decide qué medios son útiles para clasificar a las personas y ponerlas en diferentes categorías, y qué cualidades son consideradas como cualidades comunes y naturales para los miembros en cada sector" (Goffman 2005:11)[6]. Entonces, lo que voy a discutir únicamente son los ambientes sociales de Don Quijote y Eduard. Es decir que "el ambiente social determina qué categoría de personas es la que se puede encontrar allí" (Goffman 2005:11)[7], y como el ambiente social cambia entre las diferentes sociedades y culturas, el lector debe tener en cuenta que está monografía es una interpretación de dos comunidades específicas, una que concierne Don Quijote y la otra que concierne a Eduard.

2.1. El caso de Don Quijote

A Don Quijote lo acusan muy tempranamente en el libro de estar “loco”. Según mi opinión Don Quijote no está sufriendo de una locura, sino una estigmatización provocada por sus semejantes. En el comienzo de la historia él pertenece a un modelo socialmente aceptado por la comunidad. Ahí, se dice que "frisaba la edad de nuestro hidalgo con los cincuenta años; era de complexión recia, seco de carnes, enjuto de rostro, gran madrugador y amigo de la caza" (Cervantes 2003: 33-34). En los primeros capítulos era entonces un hombre noble y normal, con diversiones “normales” que no estaban fuera de lo establecido por la comunidad. Sin embargo, la opinión de la gente cambia al mismo tiempo que se da a conocer su predilección por las novelas de la caballería, y su deseo de dar rienda suelta a sus sueños. Cervantes escribe su caída en la locura como:

En resolución, él se enfracasó tanto en su lectura, que se le pasaban las noches leyendo de claro en claro, y los días de turbio; y así, del poco dormir y del mucho leer se secó el celebro, de manera que vino a perder el juicio. Llenósele la fantasía de todo aquello que leía en los libros, así de encantamientos como de pendencias, batallas, desafíos, heridas, requiebros, amores, tormentas y disparates imposibles: y asentósele de tal modo en la imaginación que era verdad toda aquella máquina de aquellas sonadas soñadas invenciones que leía, que para él no había otra historia más cierta en el mundo (Cervantes 2003: 35).

Lo que Cervantes quiere decir con esto es que por leer tantas novelas de caballería Don Quijote pierde el dominio y el control de su personalidad y sus propios pensamientos. Lo que pasa es que la fantasía toma el control de él y lleva a Don Quijote a la locura. Ahora la estigmatización llega a ser importante. Ahora Don Quijote pasa de ser una persona normal, que sigue el modelo la comunidad le ha impuesto, a algo diferente que la gente no puede reconocer. Esta conducta “aberrante” hace que la gente se sienta incómoda, atemorizada y, también, amenazada. Esto se debe a que Don Quijote no está como siempre ha estado, éste no actúa como esperan las demás. Lo que pasa es que él cambia el modelo, y en este caso es el modelo de locura el que pasa a conducir su vida, debido a su pasión por mejorar la realidad externa creando una sociedad mejor. Como la gente no puede comprender la nueva visión que ahora Don Quijote tiene de su vida, lo más fácil es clasificarlo como loco con alteraciones e ilusiones malsanas, las que inmediatamente se tienen que curar. En una manera se ha convertido en un peligro para la comunidad bien organizada, donde todo debe ser clasificado en modelos según las normas consciente e inconsciente, y para restablecer el desorden, los cual lleva a la comunidad a tomar la decisión de convencerlo de que se vuelto loco y que debe ser rehabilitado para curarse y así volver a ser normal.

Aquí, según mi visión, Don Quijote ha recuperado su pasión por la vida a través de leer novelas de caballería. Esas novelas le han dado una alegría nueva, pasión por la vida que le llenan de fuerza, inspiración y alegría de vivir. Los libros le hacen un hombre perfecto y consumado en sí mismo, los cuales le hacen bien para su desarrollo interno. La lectura de las novelas de caballería lo estimularon a exigir más de la vida y de él, y don Quijote se siente desafiado tanto en lo psicológico como en lo físico. Éstas le dan ideas, y también, le dan alma como Don Quijote expresa en la siguiente cita al hacerse caballero andante:

¿Por ventura es un asunto vano o es tiempo mal gastado el que se gasta en vana por el mundo, no buscando los regalos dél, sino las asperanzas por donde los buenos suben al asiento de la inmortalidad? [...] (Pero) yo, inclinado de mi estrella, voy por la angosta senda de la caballería andante, por cuyo ejercicio desprecio la hacienda, pero no la honra. [...] mis intenciones siempre las enderezo a buenos fines, que son de hacer bien a todos y mal a ninguno; si el que esto entiende, si el que esto obra, si el que desto trata merece ser llamado bobo, díganlo vuestras grandezas” (Cervantes 2003: 2ª parte, p. 796).

Allí se puede ver la pasión de Don Quijote, y la visión que él tiene de ser un caballero andante. Para él, sigue un camino de bondad y amabilidad, y sólo quiere hacer buenas cosas.

2.2. El desarrollo de “la locura” de Don Quijote

De ahora en adelante, no voy a denominar a Don Quijote como “loco”. En lugar, voy a usar palabras como “pasión, ilustración y epifanía”, como la denominación “loco” está conectada con aspectos negativos y trastorno mental. En cambio, “Pasión” e “ilustración” están más cerca de la verdadera explicación de lo que ha pasado con Don Quijote, quien ha recibido una epifanía del alma y ha entendido y ha sido ilustrado para la misión que tiene que llevar a cabo en el mundo. Ahora ve las cosas de una manera diferente, porque ha entendido que hay algo más que ver detrás de las cosas en las que uno puede creer. Don Quijote quiere dar rienda suelta a sus sueños, y siente que una vida o mundo mejor que sabe es posible alcanzar. Dice a Sancho:

[...] que hay dos maneras de hermosura: una del alma y otra del cuerpo; la del alma campea y se muestra en el entendimiento, en la honestidad, en el buen proceder, en la liberalidad y en la buena crianza, y todas estas partes caben y pueden estar en un hombre feo, y cuando se pone la mira en esta hermosura, y no en la del cuerpo, suele nacer el amor con ímpetu y con ventajas (Cervantes 2003: 985).

Gracias a su nuevo camino ha descubierto lo que hay detrás del mundo cotidiano y normal, pero también ve lo que realmente existe, en lugar de lo que la sociedad nos quiere hacer ver. Él ve lo que puede obtener de la vida es que cada persona puede crear su propio camino. No es necesario apegarse a una única norma solo porque es la demanda de la comunidad.

Como ejemplo, se puede examinar la primera aventura de Don Quijote, cuando decide salir al mundo como caballero andante. La primera aventura es entonces la de los molinos de viento. En este capítulo Don Quijote está consumado, perfecto, lleno de fe en sí mismo. Como Don Quijote tiene una manera diferente de ver el mundo, lo ve como una persona que ha encontrado su camino y su destino en la vida, él ve esos molinos de viento como gigantes, una amenaza para la comunidad. Él sabe que vencerá a esas criaturas para restablecer el orden. Porque, por el contrario, de los molinos de viento, representan las demandas y normas de la comunidad, y es eso lo que Don Quijote quiere vencer. Sancho Pancha, su ayudante, que no ha encontrado su pasión por la vida, solo puede verlos como molinos de viento.

Don Quijote lucha con toda su alma para poder vencerlos, pero un hombre, apasionado e ilustrado, no puede vencer las demandas de la comunidad solo. Entonces, Don Quijote se va trasformando poco a poco en una persona vencida, ya que las normas de la comunidad son demasiado fuertes para vencerlas. De esa manera la historia continúa en todo el libro. Don Quijote intenta destruir las demandas de la comunidad, pero es derrotado constantemente. En el fin de la segunda parte del libro esto es particularmente obvio, especialmente en la aventura con el Clavileño. En este capítulo a Don Quijote lo han derrotado tantas veces que ha empezado a dudar de si su camino es la vía correcta para él. Tiene dificultades de ver detrás de lo que es. Ha perdido la esencia de su pasión, y lentamente se ha vuelto al modelo al que originalmente pertenecía antes de encontrar su propio camino. Esto se puede ver en la duda que tiene Don Quijote contra Sancho, cuando Sancho empieza a encontrar su propio camino detrás de las normas. Si Don Quijote hubiera estado seguro en sí mismo, habría apoyado a Sancho, pero ahora es él quien cuestiona a Sancho al decir: “como todas esas cosas y estos tales sucesos van fuera del orden natural, no es mucho que Sancho diga lo que dice [...], o

Sancho miente, o Sancho sueña” (Cervantes 2003: 864). Don Quijote está dudando de sí mismo después de todas las derrotas y empieza convencerse de que su modo de vivir la vida ya no funciona, que su pasión era algo malo y que el camino correcto era la visión de, la comunidad, en el modelo en que estaba antes de decidirse a vivir como un caballero andante.

2.3.La caída de la pasión

Don Quijote ha encontrado muchos contratiempos a través de su esfuerzo por lograr vivir su pasión. La comunidad no quiere dejar que la visión de Don Quijote destruya la segura existencia que ha tenido hasta ahora, y se niega a aceptar la ruta diferente que ha creado por sí mismo. Por causa de esto se lucha para llevarlo de regreso al pueblo donde puedan supervisarlo y curarlo de la locura. Don Quijote ahora ha perdido mucha fuerza en su pasión, y está muy débil. En la primera parte del libro tenía confianza en sí mismo, y esto lo caminaba con alegría y expectación en el camino que había creado.

Sin embargo, el mundo le opone resistencia, como su manera de vivir está en contradicción con las normas de cómo alguien debe ser y comportarse. Derrota por derrota siguen, y a pesar de la lucha de Don Quijote, es evidente que en la segunda parte haya perdido la fuerza en su fe. Se vuelve débil, triste y cansado, y muy a menudo siente la necesidad de oír una confirmación de los demás de quién es y qué es. Necesita que alguien tenga fe en su pasión y lo que hace, dado que encuentra tanta resistencia del mundo. Cuando Don Quijote encuentra a El Caballero de la Blanca Luna, él es la persona que finalmente derrota totalmente la pasión de Don Quijote. El Caballero de la Blanca Luna dice a Don Quijote antes de la lucha:

vengo a contender contigo y a probar la fuerza de tus brazos, en razón de hacerte conocer y confesar que mi dama, sea que fuere, es sin comparación más hermosa que tu Dulcinea del Toboso; la cual verdad si tú la confiesas de llano en llano, escusarás tu muerte y el trabajo que yo he de tomar en dártela; y si tú peleares y yo te venciere, no quiero otra satisfacción sino que dejando las armas y absteniéndote de buscar aventuras, […] en paz tranquila y en provecho sosiego, porque así conviene al aumento de tu hacienda y a la salvación de tu alma (Cervantes 2003: 1039).

Ese desafío es una amenaza directamente contra la pasión que tiene Don Quijote. La fuerza física y la determinación que tiene significa el deseo de vencer a Don Quijote, que es una lucha en contra de la corriente, y la dama que El Caballero de la Blanca Luna dice que tiene en su corazón, simboliza la norma determinada por la comunidad, la estigmatización que Don Quijote debe seguir. Como Don Quijote es derrotado por el Caballero de la Blanca Luna, tiene que admitirse vencido, y abandonar su Dulcinea del Toboso, que estaría simbolizando su pasión, ante lo cual no le queda más que e irse a casa.

Poco después de su vuelta a casa, se pone enfermo. Eso significa que sin la pasión por la lucha que antes le daba la fuerza juvenil, Don Quijote se envejece muy rápido a causa de no tener nada por qué vivir. Le han robado su alegría de vivir, lo que le daba vida, desaparece, volviendo a encajar con los modelos y las normas de la comunidad. Por causa de esa estigmatización, Don Quijote muere aproximadamente una semana o dos semanas después de volver a su casa, después la derrota final. El fervor de la comunidad por estigmatizar, dividir en modelos y parar la pasión, lo llenan de vacío. Crear su propio camino era el deseo de Don Quijote, pero como su camino era tan diferente a la vida normal, y para no seguir la estigmatización que le habían impuesto la comunidad, se siente forzarlo a hacer algo que no era el camino elegido por él. Por causa de eso, esto ser humano fue vencido de dos maneras: su razón fue cuestionada y clasificado como algo enfermo y alterado, y su personalidad fue rechazada por causa de la estigmatización entre la norma de vivir y de la manera en la que Don Quijote quería vivir. Don Quijote murió por culpa de una sociedad ignorante y llena de prejuicios, dado que no pudo dejar a alguien vivir su propia vida fuera de lo establecido.

2.4. Eduard y las visiones del paraíso

Eduard es el hijo a un embajador de éxito, con raíces en la antigua Yugoslavia. Está pasando su juventud en una escuela privada americana en Brasil, donde no se agrado y no se sienta cómodo. Un día se fue en su bicicleta nueva en un pequeño viaje, cuando, de repente, alguien le atropella por un coche. Se rompe ambas piernas y un brazo, y tiene que quedarse en un hospital de unos meses. Uno de los patinetes del hospital le da un libro para tener algo de hacer, lo cual trata de grandes visionarios cuales realizan uno sus sueños y que han afectado todo el mundo. Como no tiene otra cosa de hacer, empieza a leer, sólo para notar que no puede parar. Las personas en el libro lo fascinan, porque ellos son personas ordinarias que han encontrado la esencia en la vida, y que no tienen miedo para contarla para todo el mundo. Está leyendo de Jesús, Darwin, Einstein, Colón, Ignatius de Loyola y de Carlos Marx. Lo “que hice el libro particularmente apasionado era que en todas aquellas personas habían pasado un momento mágico, lo que les había dado deseo de encontrar su propia visión del paraíso”, y si hubieran encontrado dificultades, “ellos nunca se habrían rendido, y siempre habían logrado superar todos las dificultades que habrían encontrado y usarlas para su ventaja” (Coelho 2005: 250)[8]. Por eso, Eduard quiere también ser una de esas personas que han dado iluminación al mundo. Pero cuando entiende que el mundo es demasiado caótico para eso, y no está preparado para escuchar lo que Eduard quiere decir, decide que mostrar las visiones de los paraísos. Entonces, empieza a pintar. Abandona los estudios, y se inscribe en un curso de pintura, y las semanas siguientes se dedica todo su tiempo en la pintura. Sus padres notan el cambio de su hijo, y tratan de persuadirlo en abandonar su creatividad. Temen que el accidente lo ha hecho un daño incurable en el cerebro, porque no piensan que está es una conducta normal de su hijo. Su madre tema la más peor, que su hijo se ha vuelto loco, y dice a su marido que”tu hijo toma drogas y está loco, y su cerebro tiene un defecto grave” (Coelho 2005: 253)[9], cuando nada puede cambiar la determinación de Eduard de continuar pintando. En la última tentativa de convencer a Eduard de que ha elegido el camino incorrecto de la vida, su padre intenta apelar a sus sentimientos con amor. “Nunca te he dicho eso, pero ahora, te pido. Por tu amor y por nuestro amor, regresa- no sólo en una manera física, pero de verdad. Te engañas tu mismo, huyes de la realidad” (Coelho 2005: 258)[10]. De oír eso, Eduard empezó a pensar. Le obligan a hacer una elección. A un lado podría elegir la pintura y poner en ridículo a sus padres, y continuar su propio camino y tratar de encontrar una manera de pintar las visiones del paraíso. Al otro lado, podría dejar sus ambiciones, mantener la serenidad con sus padres, pero nunca más sentir alegría o entusiasmo. Después de ese día Eduard destruye todos sus cuadros, y cuando los padres le encuentran en su habitación, la esencia en su alma se ha perdido y sienten que no hay otra opción que registrarlo en un hospital psiquiátrico.

2.5. La condena al esquizofrenia

Los padres registran a Eduard en un hospital psiquiátrico, y los médicos hacen el diagnóstico que Eduard sufre de un caso de tipo esquizofrenia muy raro, lo cual posiblemente ha sido causa del accidente del atropello del coche. No piensan que pueden curarlo, pero lo tratarán con diferentes métodos psiquiátricos en un intento por curarlo. Durante su estancia en el hospital, fue objeto de tratamientos diferentes para hacerle volver al mundo real, o al menor hacerle tan normal como fuera posible para funcionar en la comunidad. El tratamiento más común para Eduard es electrochoques convulsivos (tratamiento con electrochoque). Pero lo que realmente está pasando es que ha perdido su razón de vivir.

Como sus sentimientos de culpa contra sus padres fueron más de lo que se pueda arreglar, resolvió el problema de su propia manera. En vez de expresar sus visiones del paraíso a través del arte, puede expresarlas ahora en su mente, a través del alma y el corazón. De este modo, sus padres no van a ser decepcionadas, y él puede conservar su realidad prohibida con tranquilidad. Pero por culpa de eso, todo el mundo cree que está loco, que está enfermo de esquizofrenia cuando solamente se mete uno en su cascarón. La estigmatización del caso Eduard es que no sigue la norma que los padres le han dado. Antes de que Eduard había encontrado las visiones paradisíacas, Eduard seguía en el modelo que le han puesto sus padres, porque tenían el sueño de que su hijo llegara a ser como su padre, embajador. Cuando Eduard siguió su propio camino paradisíaco, comienza a abandonar las normas que lo conectaban con la comunidad, y eso le provoca confusión, desesperación, y al final, amenaza. Eduard se sentía debilitado, porque todas las personas que amaba no apreciaban su nuevo camino, lo que hizo que Eduard no se atreviera a continuar su camino. Sintió y se convenció de que su propio destino era algo malo, y trataba de hacer como sus padres deseaban. Se sentía obligado a ignorar sus visiones del paraíso, pero lo que realmente estaba ignorando era su pasión de vivir. Eso resultó en apatía, y los padres tratan de solucionar el problema inscribiéndolo en un hospital psiquiátrico. Durante aproximadamente diez años tiene que quedarse en el hospital mental sin que los médicos puedan curarlo. Pero cuando un paciente nuevo llega al hospital, Eduard nota que algo es diferente. Verónika, como la nueva se llama paciente, influencia a Eduard de una manera que sólo ha sentido cuando pintaba sus visiones del paraíso, especialmente cuando le toca el piano. La música lo llena con ambiciones y visiones fuertes, y lentamente, se vuelve al mundo físico, con deseos de pintar las visiones del paraíso de nuevo. Verónika se convierte en la inspiración de Eduard, el deseo de encontrar su propio camino, su propia realidad en el mundo físico. El libro que estaba leyendo hace diez años que le provocaba la primera ilustración de las ideas paradisíacos, pero fue sofocado por sus padres a través del amor y ansiedad. Verónika ha traído de vuelta otra vez las visiones, y ahora se siente capaz y tiene el valor de continuar su destino y de luchar por sus ambiciones.

Como Eduard ahora quiere expresar sus visiones del paraíso en el mundo físico, recupera su pasión y su deseo de vivir. Empieza a hablar con los médicos, algo que antes nunca ha pasado, y les cuenta de su estado mejorado y lo lleno de vida que se siente ahora. Pero, lo que pasa es que la estigmatización está incorporada en el hospital psiquiátrico también. Antes Eduard pertenecía al modelo de esquizofrenia o el modelo de locura. Todo el mundo ha creído que Eduard ha sufrido por esquizofrenia, como era la explicación más simple y lógica porque se había mentido uno en su cascarón. Pero ahora, cuando empezó a actuar como “un normal”, los médicos no creen que está sano, sino que está más loco de lo que habían creído. Eduard entiende lo que está pasando, y pretende ser loco y ser esquizofrenia como ha estado durante su estancia allí. Termina de hablar con los médicos, y actúa como todo el mundo espera de él. Pero siente que no puede actuar así un largo tiempo después de haber despertado de nuevo y de haber entendido que su destino es seguir su propio camino y tiene fe en sus visiones del paraíso. Una noche, se escapa con Verónika, ambos habían desarrollado en muy poco tiempo un amor muy fuerte el uno por el otro. Afuera de las murallas del hospital psiquiátrico pueden sentir la libertad que es necesaria para continuar su camino. Eduard no solamente se escapa de un hospital psiquiátrico, sino que también se escapa de una prisión que lo cual hacía prisionero su alma, y la cual que le obligaba a ser alguien que realmente no era. Los médicos en el hospital quieren desesperadamente curarlo, no importa si está sano o no, como su conducta era en contra de los modelos y las normas con que le habían aplicado. Al principio los médicos quisieron curar a una persona sana e introvertida de esquizofrenia. Después cuando estaba sano querían que fuera como antes, los médicos quisieron conservarlo en el modelo de locura, porque no estaban preparados de cambiar su actitud contra Eduard. Entonces tenían que cambiar la estigmatización. No importaba lo que Eduard hiciera, significaba que la comunidad siempre quería controlarlo, y ante esa paradójica situación la única cosa que podría hacer era huir de la comunidad que lo estaba minando. “No importa quién tiene la razón más profunda, lo que es importante es quién tiene razón antes los ojos de las demás” (Coelho 2005: 122)[11].

2.6. Una comparación entre Don Quijote y Eduard

En este trabajo he presentado dos casos de personas que han sido objetos de una estigmatización de la comunidad. Don Quijote y Eduard son muy similares en muchos aspectos, pero se puede decir también que son personajes opuestos. Don Quijote y Eduard fueron clasificados como locos porque no seguían las normas decididas en la comunidad, sino que seguían sus propios caminos. Ambos tenían sueños grandes, y ambos también estaban preparados para sacrificar principalmente todo para alcanzar la pasión en lo que hicieron. Cada uno de ellos leyeron un relato en un libro, y de repente, sus sentidos se abrieron al mundo. Después que hubieron leído las respectivas novelas, sabían lo que tenían que hacer. La pasión tenían en un buen domino, y recibieron visiones de su propio destino y estaban llena de comprehensión cuando realizaron y vieron el comienzo de su camino. Eduard recibió sus visiones paradisíacas, y don Quijote su Dulcinea del Toboso, y esos mascarones de proa eran la esencia en su pasión, su inspiración de seguir su propio camino.

Ambos personajes creyeron de un modo muy fuerte en una vía mejor. Don Quijote abandonó todo para marcharse por el mundo y buscar de aventuras. Eduard abandonó su vida anterior para crear una vida nueva, sin dictados de los demás. La diferencia fundamental entre Don Quijote y Eduard es la siguiente. Al primero, Don Quijote ya era viejo cuando empezó a buscar su pasión y su camino, pero Eduard era joven. La situación económica también era diferente entre los dos. Don Quijote era más pobre que rico, y Eduard tenía un padre que era un embajador, lo cual significa que eran más rico que pobre. Sin embargo, lo que es decisivo entre ambos, es que la comunidad venció a Don Quijote, pero no a Eduard. Don Quijote luchó durante toda su búsqueda, e intentó conservar su fe en su pasión, su Dulcinea del Toboso. Pero la comunidad y las normas luchaban muy fuertes también contra Don Quijote, los cuales hicieron que Don Quijote debilitó hasta que no tuvo nada, y con la desaparición de su Dulcinea, fue vencido. Las normas le robaron de su deseo de vivir, y la comunidad lo derrotó tanto que su derrota resultó en la muerte.

En el caso con Eduard fue derrotado durante el tiempo cuando estaba en el hospital psiquiátrico, porque era un lugar de donde no podía huir, solamente en mostrarse introvertido. Sin embargo, sólo necesitó un rayito de inspiración, en este caso, Verónika, que le daba coraje y deseo de desprenderse del prisión de la comunidad y dejar el lugar que le ponía en un modelo que no era su propio modelo. Por una parte, Eduard venció a la comunidad, y recibió como premio, libertad, amor y acceso a su propio destino y sus visiones paraísos. Por otra parte, Don Quijote pagaría con su vida, cuando las demandas de la comunidad le robaron de todo que le llenaba de vida.

3. Conclusión

He llegado a la conclusión de qué Don Quijote y Eduard no eran locos en la denominación de que no tenían un trastorno mental. Con la ayuda de la teoría de Goffman he mostrado que era la gente alrededor de Don Quijote y Eduard que pensaba que eran locos porque no seguían las normas de la comunidad. Estoy segura de que tenían miedo de una conducta aberrante, y que les afectó tanto para ellos que no se atrevieron seguir sus propios sueños. A través de clasificar Don Quijote y Eduard como locos, la gente de la sociedad querían proteccionar a sí mismo con la explanación de que estaban locos, y lo que hacen no significa nada porque es algo anormal. Eso es entonces una excusa de no seguir sus instintos de realizar lo que realmente quieren hacer, esto es, cambiar lo establecido. En lugar de aceptar a los individuaos diferentes, la comunidad les obligue a que no deben apartarse del comportamiento que sigue la mayoría. Se puede analizar la situación que la gente que tiene perjuicios contra la propia vía en la vida, no respeta sí mismo para atreverse tomar riesgos para ganar felicidad, de temor de vivir contra de las normas. No quieren estar diferentes.

Sin embargo, eso es exactamente lo que han hecho Don Quijote y Eduard. Esas dos personas han abandonado todo para hacer esfuerzos en lo que están creyendo, y lo hacen felices y orgullosos porque han soltado el control para seguir sus sentimientos e instintos. Esos hombres no merecen una clasificación como locos en la definición que tienen un trastorno mental, sino que merecen respeto y estímulo. Creo que todos los seres humanos quieren estar sus propias personas. Sólo se trata del coraje de atreverse vivir como la persona que se es, y respetarse a sí mismo como la persona que realmente se es. Hay más en la vida que uno puede creer. Don Quijote y Eduard lo sabían, y a través de mi monografía espero que haya probado esto. Aunque alguien está clasificado como loco, es su propia vida que vive, no la vida de las demás. Sólo tiene que tener el coraje de vivirlo.

4. Bibliografía

Libros:

Cervantes, Miguel de (2003). Don Quijote de la Mancha. Barcelona: Edición revisada y notas de Martín de Piquer.

Cervantes, Miguel de (2005). Don Quijote. Stockholm: Förkortad och bearbetad.

Coelho, Paulo (2005). Veronika bestämmer sig för att dö. Stockholm: Bazaar förlag AB

Goffman, Erving (2005). Den avvikandes roll och identitet. New Jersey: Prentice Hall, Inc

La red:

La Enciclopedia Nacional. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/hermeneutik (Fecha de acceso: 2010-05-26).

Svenska Akademiens Ordlista. Svenska Akademiens ordlista över det svenska språket. http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx (Fecha de acceso: 2010-05-04).

[1] Stigmatisering.

[2] Galen: tokig, vansinnig, oriktig, felaktig

[3] ”din son knarkar och är galen, och har något gravt fel på hjärnan” (Coelho 2005:253).

[4] Ve referencia número 1.

[5] "en förändring i vår förväntning av hur individen skall vara, att den man trodde skulle placeras i ett visst socialt normfack måste flyttas till ett annat på grund av nyupptäckt kunskap om individens egenskaper" (Goffman 2005:12).

[6] "Varje samhälle avgör vilka medel som kommer till användning för att dela in människor i kategorier, samt vilka egenheter som uppfattas som vanliga och naturliga för medlemmarna inom varje sådan kategori" (Goffman 2005:11).

[7] "Den sociala miljön avgör vilka kategorier av människor som man där sannolikt kan råka på " (Goffman 2005:11).

[8] [Det]”som gjorde boken särskilt spännande var att det i alla de där personernas liv hade förekommit ett magiskt ögonblick, som fått dem att ge sig av på jakt efter sin egen paradisvision”, [och vilka svårigheter de än hade stött på], ”aldrig hade gett upp och alltid hade lyckats övervinna alla svårigheter de mött och vänt dem till sin fördel (Coelho 2005:250).

[9] ”din son knarkar och är galen, och har något gravt fel på hjärnan” (Coelho 2005: 253).

[10] ”jag har aldrig sagt det här förut men nu ber jag dig. För din kärleks skull och för vår kärleks skull, kom hem- inte bara i fysisk mening, utan på riktigt. Du bedrar dig själv, du flyr från verkligheten” (Coelho 2005:258).

[11] ”Det spelar ingen roll vem som har rätt djupast sett, vad som räknas är vem som har rätt i andras ögon” (Coelho 2005:122).

Hjärnsläpp

2010-06-13T08:16:00.000-07:00

Man är väl ganska störd om man förbereder 4 stycken frågor till tentan, kan i princip till 97% det man har förberett utantill, och man är relativt säker på att man kan kamma hem ett Vg. DOCK SÅ RÄKNADE MAN INTE MED HJÄRNSLÄPP! När jag skrivit första frågan (Romantiken) så började helt tänka på fråga nr 3, vilket handlade om kvinnosituationen i de böcker vi har läst och göra en uppsats (essay) om dem. Plötsligt fick jag en vision av hur jag skulle skriva, så jag började på den när jag var klar med den första. Redan då tänkte jag väl att jag skrev realismen, som var mitt andraval, samtidigt som jag skrev om romantiken. När jag sitter på tågstationen på väg till Norrkan så kommer jag på; jag svarade aldrig på realismen! ARGHH! 10 p åt balle, och mitt säkra vg försvann som jag vet inte vad. Jag undrar jag vad man får för betyg...

Sommar och student

2010-06-11T01:59:00.000-07:00

Utmaningar

2010-06-09T22:38:00.000-07:00

Halvsvåra utmaningar som jag klarat av:
* När jag flyttade hemifrån hamnade jag 65mil från mitt barndomshem.
*Andra gången jag flyttade hamnade jag i London
*Tredje gången jag flyttade hamnade jag i Spanien
*Avklarade högskolepoäng hittills: 181,5
*Michaels död
Svåra utmaningar yet to avklara:
*Michaels död (det får falla inom båda ramarna)
*Avsluta spanska B med en VG-majoritet
*Klara c-uppsatsen i Engelska*Stå upp för mig själv
*Sluta be om ursäkt för saker jag inte gjort/sluta ta på mig skulden för saker jag inte gjort

Dom två sista är sånt som jag blir förbannad på mig själv över att jag har svårt att uppfylla. Ibland går det, ibland går det inte. Mycket är för att jag inte tycker om konflikter, och att tendensen att jag blir överkörd är ganska stor. Men fan, nångång ska jag fan se till att inte vara en sån jäkla mes!

Tenta kultur

2010-06-09T07:41:00.000-07:00

713G02	Spanska 2, fortsättningskurs	30.0
STN5	Kultur Latinamerika - salstentamen	6.0	VG	2010-06-04
STN1	Salstentamen i grammatik	4.5	G	2010-04-23
STN4	Salstentamen i litteraturhistoria	3.0	VG	2010-03-19
STN2	Salstentamen i språkvetenskap	3.0	VG	2010-05-15

Plugg

2010-06-09T01:44:00.000-07:00

Kort ifrån Katthult

Ja ni gott folk. Nu sitter man här igen och pluggar och försöker hitta på alla ursäkter i världen för att slippa. Dock fick vi reda på allt igår som är nödvändigt att plugga till, så jag har idag på mig och på fredag att plugga in allt, eftersom Johan tar studenten imorgon. Så idag har jag bakat två tårtformer som jag ska garnera imorgon (faktiskt blev dom klara halv tio, m-m!), så jag hoppas att det blir en lika bra succé som dom blev när Jimmy fyllde. Annars så hoppas jag på en fortsatt mule dag idag, jag pluggar bättre när det är skitväder ute, för då känns det inte som jag missar nåt :-P Plus så måste mitt solexem få några dagars frist, eftersom jag brände mig strax under bikini-bhn i söndags. Nu är det iaf inte rött och det är bra.

Nej nu ska jag väl ta något och käka snart, och fortsätta med romantiken, realismen och kvinnosynen under 1800-1900-talet i Sydamerika och i Spanien. Avundsjuka?

Snart sommarlov!

2010-06-07T00:33:00.000-07:00

Min födelsedagstårta jag gjorde när jag fyllde :-)

Fan vilken klockren helg det har varit då! Nästan så att man tror att man har sommarlov fast det är till den 17e. I fredags gjorde vi kulturtentan, den näst sista (eftersom vi har den sista nu på lördag - sug!), och när jag kom hem blev det sol för hela slanten!

Självklart så brände jag mig lite, men det sket jag i. På kvällen så lagade jag och bäste god mat, och sedan så drog jag iväg till Cake som precis kommit tillfälligt-hem från Åland/Jönköping. Vi satt på hennes balkong och drack hennes specialvin, och sedan anslöt sig Andrea och Mölböl. Det är riktigt nice med en balkong när man bor i stan, jag vill också ha!På lördagen blev det en runda på stan på jakt efter ett par shorts åt Jimmy, men det blev en t-shirt och en tungpiercing istället.

Tungpiercingen var f.ö. till mig haha. Den var jättecool, ungefär som en silvertärning med turkosa stenar på varje sida. Självklart så lossnade två av stenarna nästintill direkt efter det att jag satte i den, så jag ska tillbaka idag och se om jag får tillbaka pengarna.

På kvällen så blev det ett försök till grillning med våran nya, söta grill! Andrea, Malin och Markus kom över på grillhumör, medan Jimmy drog hit Danne, Fritte och Ante som inte skulle grilla, men satt och drack och väntade på bion.

När de drog började vi andra grilla, dock hade jag nog på för mycket kol, för köttet blev inte klart. Så vi sket i grillningen och gick in och lagade till det istället. Sedan kom de andra grabbarna tillbaka, och det blev några stökiga timmar, speciellt när det bara var dom och jag kvar haha. Mycket roande minsann.
På tal om att vilja ha en balkong, så är det ju ändå det optimala att ha en gigantisk tomt att gå ut på när det är fint väder ute. Söndagen bjöd ju på fint väder ännu en gång, så jag och Jimmy ilade ner till bussen och tog 410an ut till Svärtinge.

Först gjorde vi ett försök att åka ut till Ågel, men det blåste rätt mycket där, så vi åkte tillbaka och lade oss på altanen hemma hos päronen och degade. Självklart så brände jag mig återigen, men idag har det mesta lagt sig. Jag ska ju ändå sitta inne och tentaplugga den här veckan, förutom torsdag då Johan tar studenten. Då blir det andra bullar!

Här är för övrigt den sista tavlan i serien Annika-Tavlorna :P Totalt har det blivit 4 stycken.

Efter 10 sidor

2010-06-04T03:07:00.000-07:00

Nu har man avklarat kulturtentan! Oh boy det var som en lättnad som lyftes från axlarna. Dock är det fortfarande tyngd kvar, eftersom vi har en fet litteraturtenta nästa vecka (lördag 14-18, kan det bli sugigare?), plus oppositionen på b-uppsatsen. Efter den 17e så slutar jag skolan! Weeei!

Jag fick en försenad födelsedagspresent av bäste i förrgår :-) En jättefin väska i läder, med MJ-loggan och hans autograf i guld. Så den använde jag för första gången idag för att få lite tur. Tentan kändes bra, så det blir minst ett godkänt där. Som tur var (tack vare väskan?) så träffade jag några klasskompisar innan som visste vart vi skulle vara (jag själv hade givetvis glömt bort att kolla upp det- du-uh). När jag var klar med tentan 10:18 så trodde jag att jag missat campusbussen tillbaka och förberedde mig för att ta tåget, när bussen uppenbarar sig helt plötsligt. Yay! Sen träffade jag Coffa på stan också och det var ju inte igår, så det får man nämna också. Sedan såg jag att jag fått mina MTB (Masai technical b-nåtnåt) och att bästes MJ-bok har kommit! (Jimmy hade köpt Moonwalker till mig, som jag redan hade, men vi bytte ut den mot The magic and the madness: 1958-2009 istället). Så idag har jag haft flyt! Go me och min MJ-väska! Nu ska jag lägga mig i solen och försöka få lite färg. Oh yeah!

Mysterium

2010-06-03T01:56:00.001-07:00

För mig är det ett mysterium. Varför väljer vissa tjejer att se ut som en stoppskylt i ansiktet? Alternativt bajsbad? Ni ser ju inte kloka ut! Vafan, onormal solbränna, alt för mörk foundation i ansiktet, VITT hår, alt pissgult (väldigt slitna toppar icke att förglömma), ett streck av rouge i fel nyans på vardera kind (dock KAN det, i väldigt sällsynta fall, vara i rätt nyans) så att tom påskkärringen skulle skrika i vämjelse. För att toppa den ultimata imagen, väljer dessa tjejer att ha SAMMA JÄVLA ANSIKTSUTTRYCK PÅ VARENDA JÄVLA KORT! Hur svårt ska det vara att ändra ansiktsuttryck? Eller har ni så mycket smink på er att det har stelnat till en mask? Standarden är ju uppspärrade ögon, lite småhöjda ögonbryn, och ett tilltryckt leende så att munnen och kindbenen sticker ut så mycket som möjligt. Omg. Sluta, snälla. Ni ser verkligen inte kloka ut. Och varför blondera håret vitt för? Det övergår mitt förstånd.. håret kommer bli grått så småningom ändå, varför skynda på? Det går faktiskt inte bra ihop med ansiktsfärgen, tro mig. Brunt/rött och vitt är snarare varningstecken. Nej usch för stoppskyltsbrudar.

2010-05-31T04:42:00.000-07:00

Jag orkar inte plugga meeeer.... usch bush. Nu jag har både legat och suttit och pluggat sedan halv åtta, och även om jag har tagit en paus för att hitta ett par skor åt mig själv på stan och hjälpt Emma på KontorAB att sätta ihop en av deras utställningskartongalmanackhängare, så känner jag mig totalt omotiverad. Självklart vill jag ha VG på tentan, ingen tvekan där inte, men det känns som man bara läser samma samma samma sak hela hela hela tiden. Det är ju iof samma skit jag läser eftersom det är den informationen jag måste få in i skallen, men det är så tråkigt! Iof har jag inget bättre för mig just nu, så jag kan lika gärna plugga och göra nytta av mig själv. Men ändå!
Nu väntar jag på att potatisen ska koka färdigt så jag kan käka och börja på nya tag. Efter tentan på fredag är det bara litteraturtentan kvar följande vecka, och sen är det bara att opponera och skicka iväg uppsatsen. Nu börjar det iaf dra ihop sig till slutet, och det känns SKÖNT!

I höst har jag faktiskt ändrat mig angående min utbildning. Under tre år har jag sökt till Språkvetarprogrammet i Uppsala (det som Malin går nu för övrigt, hon och jag skulle gå det tillsammans, men jag kom inte in förra året haha), och nu, tredje gången gillt, så strök jag mig självmant efter att ha pratat med SYO-konsulenten. Hon sa att det var 95% troligt att det inte gav mig någonting mer än breddade kunskaper på det jag redan kunde, och jag vill varken lägga ner tid eller pengar på någonting som inte ger mig någonting mer utbildningsmässigt, så jag strök mig och satte Engelska C först, och sedan var det en kurs som lät intressant som jag sökte, interkulturell pedagogik, identitet och globalisering. Den handlar om

"relationerna mellan lärande, identitetsuppfattningar, sociala rörelser och globaliseringsprocesser i ett interkulturellt och emancipatoriskt perspektiv på såväl lokal som global nivå. Genom kursen skall deltagarna förvärva kunskaper om för ändamålet relevanta begrepp och kunna använda dessa för att analysera såväl sin vardagsverklighet som lokala och globala kontexter. Särskilt behandlas följande teman: Lärande och folkbildning, identitetsuppfattningar, kulturmöten, sociala rörelser, globaliseringsprocesser och interkulturalitet. I Sverige vänder sig kursen till deltagare med intresse för och/eller erfarenhet av interkulturella pedagogiska situationer. Därutöver vänder sig denna kurs även till ursprungsfolken i de andinska länderna Ecuador, Bolivia och Peru med anknytning till Kawsays verksamhet."

Dom där ursprungsfolken sitter jag ju med nu och läser, så det knyter ju an till spanskan också. Vi får se om det är någonting för mig, men det verkar intressant iaf! Nej, nu ska jag kolla till potatisen.

Min födelsedag!

2010-05-30T02:10:00.000-07:00

Så var man 23 då! Firandet börjades på fredagen (då jag faktiskt fyllde) med att jag och Jimmy gick och käkade på St George lite senare på kvällen. Jag hade inte varit där sen de byggde om stället, så det var en överraskning att menyn var så annorlunda. Tydligen så hade "Kniven mot strupen" varit där en gång i tiden och rustat upp. Tidigare var det ju mycket kebab där, men nu var det ryggbiff, entrecôte och filéer. Själv tog jag ryggbigg, beasås och potatisgratäng (Jimmy härmade mig och tog samma sak, fast med pomme istället haha). Båda hade vi jobbat, så det kanske var därför vi blev utomordentligt trötta efter maten, jag vet inte, men istället för att gå vidare som planerat så slutade med att vi gick hem, drog ett X och däckade haha.

På lördagen kom släkten och firade. Det blev lite trångt, men det gick :-) Jag och Jimmy förberedde tårtan lagom tills Jimmys familj droppade in, och Malin hjälpte mig med att lägga upp allt som jag bakat tidigare i veckan. Det blev rätt mycket bakverk om man säger så haha, och mer lär det väl bli eftersom jag fick en elvisp av mormor och morfar :-)

På kvällningen blev det en liten, men mysig, tilldragelse då Anna kom från Tranås, och vi satt hos mig och tittade på bilder från Spanien. Sen anslöt sig Carin, och vi började dra oss ned mot Manésa där vi hade bokat bord. Bobbechk tittade förbi en snabbis, och Andrea dök upp efter jobbet. Kvällen var riktigt nice, och jag fick fina presenter av allihop. Maten var självklart också klockren, och kvällens överraskning var när Andrea och Carin beställde in en födelsedagsdrink till mig på 1,4 liter haha :D Riktigt nice med tomtebloss och grejer!

Idag blir det en dag fylld med plugg, eftersom vi ska ha bokdiskutering imorgon och tenta på fredag. Uj uj uj. Jag har väl läst halva boken nu, men det går trögt måste jag erkänna. Tentan har jag bättre flyt på, men jag ska sätta mig med den nu för jag ska ha VG på den där jäkeln! Nej nu ska jag väl stänga ner och sätta igång. Bajs att det är så fint väder ute. Jag behöver datorn och batteriet räcker inte så länge som det behövs. Ibland skulle man vara i Svärtinge, iaf när det är såhär fint väder ute :-)

Manson in creation!

2010-05-27T12:27:00.000-07:00

Det här roar jag mig med medan jag tittar på "kniven emot strupen" med bäste :-)

Nostalgi

2010-05-25T23:48:00.000-07:00

Haha jag blev lite nostalgisk när jag satt här och pluggade. Jag önskar ibland att man kunde gå tillbaka i tiden för att uppleva allt igen. Jag tycker någon borde uppfinna ett hologram-program där man kan återskapa sin egen barndom eller nåt så man får uppleva känslan att vara barn igen, och se fram emot sommarlovsmorgon :-)

Språkvetenskapstenta

2010-05-24T22:24:00.000-07:00

Så fick man Vg på språktentan då :D Så jäkla roligt! Om man ska lita på studentportalen så fick jag 42p, precis det man skulle ha för att få VG. Den totala poängsumman var 50p, så det var inte alls dåligt hemkammat ändå :-) Stolt! Nu är det bara två tentor kvar, en opposition och ens egen b-uppsats. Vi får väl se om den går hem hos Victoria. Hoppas!

Fiskelycka

2010-05-23T12:27:00.001-07:00

I lördags var det jobb, och självklart så kunde jag inte sova under natten. Det bra var iaf att jag jobbade på i ett bra tempo lagom tills det började bli varmt ute, så då var det bara att haffa tag i bäste och dra sig ut mot Svärtinge och dess skogar i jakt på fiskelyckan! Första pitstoppet var hos päronen där vi hämtade upp fiskegrejorna. Dom har inte används på säkert 13 år minst, så det krävdes en liten puts innan man satte sig i bilen och styrde mot Åken.

Andra pitstoppet var hos Axel för att se om han skulle med, men det slutade med att vi åkte iväg själva på äventyr. Vi riskerade böter då vi fiskade utan fiskekort, och vi riskerade livet när vi letade efter både stig och en säker väg ner till sjön när vi stod uppe på ett berg och kliade oss på myggbetten vi fått i skogen. Men ner kom vi till slut! (Säkert också).

Vädret var klockrent, så det gjorde ingenting att man inte fick någon napp. När regnmolnet till slut hängde i luften begav vi oss (den här gången på stigen!) till bilen och styrde mot staden. Där käkades det, och sedan drog jag iväg till Carin där vi + Andrea och Macke satt på balkongen och spelade kort och betedde oss. Mycket trevligt!

2010-05-21T01:39:00.000-07:00

Klockren dag, men jag måste ändå sitta inomhus och plugga till kulturtentan. Som tur är så är uppsatsen klar, och Anna ska skicka sin till mig ikväll för opposition.
Med det här fina vädret så är det drygt att vara fast inne i stan. Man skulle åtminstone ha en bil så man kunde åka ut till Svärtinge eller nåt sånt. Idag är det en dag full av studsbollar! Imorgon skulle också vart dagen för Kolmården, men eftersom jag fattade fel angående min fribiljett (man var tvungen att ringa och boka och det upptäckte jag försent), så blir det tyvärr ingen djurpark imorgon. Istället blir det jobb på sjukhuset, men det är ju ändå välbehövda pengar nu när jag är lika pank som Kalle Anka. Usch för pengaoro. Men som tur är så har jag ändå jobb i sommar, phew!Haha en av mina favoritbilder med Kalle. Jag tvivlar på att farbror Joakim och Kalle skulle uttrycka sig såhär i tidningen, dock :-P

Michael - here comes the sunflowers

2010-05-19T06:42:00.000-07:00

Från TMZ homepage: "The flowers -- which Lisa said were Michael's favorite -- were just dropped off outside of the singer's mausoleum at Forest Lawn Cemetery by the people from sunflowerguy.com.

We're told there are now around 1,500 sunflowers at the site ... which should be enough to get MJ through the weekend.

Read more: http://www.tmz.com/2010/05/14/michael-jackson-sunflowers-delivered-forest-lawn/#ixzz0oNn2OaJT

Här är videos på Mikes ungar. Den första är när Blanket sjunger Star Wars och den andra är när Paris "rappar" :P

Jimmy Adja

2010-05-19T02:27:00.001-07:00

Rolig låt i tenta och uppsatstider :-)

Vår lägenhet

2010-05-18T09:59:00.001-07:00

Nu har pappa varit här och satt fast den sista hyllan som skulle upp, så nu kan jag lägga ut lite bilder på hur det ser ut här hemma hos mig och Jimmy. Det är lite saker som ska fixas, men det ser ju inte tokigt ut alls :-) Något slags skåpaktigt ovanför TVn, en hylla vid Jimmys t-shirtar, lite mer MJ-grejer som ska upp och lite nya textiler i köket, sen är det väl i stort sett färdigt.

Meddelande från Lisa-Marie Presley till alla MJ-fans

2010-05-16T09:11:00.000-07:00

Greetings MJ Fans

Greetings MJ Fans....While visiting him a few days ago at Forest Lawn , Riley and I couldn't help but notice that , while there are a few bouquets , candles and gifts there is a very large empty space around him and in front of him that could use a whole lot more.While , I am sure that the staff at The Holly Terrace do their very best to place what is sent and what is placed at the door at his tomb , I thought you might like to know that he would want and deserves more than what is there and I had an idea.......Some may or may not know this but his favorite flower was the Sunflower.They made him happy because they looked happy to him , Thus, he called them "The Happy Flower".When we were married , I would try and fill up rooms with them wherever he was.I wanted to bring something to place near him that he liked and that wouldn't die so I brought a large vase of silk sunflowers and placed them near him.This barely made any kind of dent in the atmosphere so I thought of maybe letting those who care know what the situation is and how we can solve it.I know how much he loved and appreciated being showered with Gifts and flowers by his fans , I thought if whoever wants to bought just one silk sunflower each and sent it , the whole area around him and in front of him (As well as the two large empty vases that sit on either side of him) could be filled up in no time , which would be much more appropriate than what the current status is right now.We can all cause a "Sun shower" if you will...........He deserves to be flooded and surrounded , LETS SURROUND HIM!Lots of Love,~LMP There are two Forest Lawns in LA which is confusing,Below is the correct address to send them to: The Holly Terrace At Forest Lawn1712 South Glendale AvenueGlendale Calif, 91205

Tenta, sol och äppelkaka

2010-05-16T06:32:00.000-07:00

Vilket klockrent väder det var igår då! Jimmy den jäveln åkte ut till Svärtinge för grillning, båtning och solning, medan jag gott fick åka till Linkan två timmar innan utsatt tid för att göra lingvistiktentan. Suck alltså! Dom kan verkligen pricka in dagarna alltså... 20 grader och sol, nej men då ska vi sitta inomhus och skriva tenta. Ganska komiskt att det bara tog 50 minuter att göra den också. Kändes ganska onödigt. Men det gick nog bra ändå, ett godkänt har man iaf garanterat.

I fredags så åkte jag och Jimmy till Bolagret för att fixa lite nya pryls till lägenheten. Vi köpte nya stolar till bordet, en ordentlig kökslampa och några hyllor till mina böcker. Pappa kom dagen därpå och hjälpte oss sätta upp allt, så imorgon kommer några bilder på hur det blev, o jä!

Igår så blev det rätt mycket tvspel sen när Jimmy och hans polare kom hem från Svärtinge. Dock var vi rätt sena på att röra oss ut så vi hann inte gå till något ställe haha. Dåligt. Istället blev det ett arkiv X avsnitt och min supergoda äppelkaka jag gjorde tidigare på dagen.

Drömmar

2010-05-13T23:45:00.000-07:00

Ibland kan jag drömma sanndrömmar. Jag undrar om drömmen jag hade innan jag vaknade var just en sådan dröm. Ibland har jag fått någon känsla av att någon vill kontakta mig, men det är bara ibland jag känner det. Hm. Vi får väl se vad som sker.

Annars så är det ju skitväder idag. Jag hade tänkt springa en runda, men efter att ha hört spöregnet när Jimmy gick till jobbet så drog jag täcket över huvudet och somnade om. Nu är det tenta-plugg-time, för imorgon är det tenta. Synd att tentan inte var idag, vem fan lägger en tenta klockan två på en lördag? Hela dagen förstörs ju.. speciellt när det inte går några campus-bussar den dagen. Korv då.

Nej nu ska jag väl hoppa in i duschen. Mitt hår är i stort behov av tvättning, då jag fixade lockar med hårspray häromdagen, och sen satt Jimmy och pillade i håret och rörde upp hårsprayet så jag såg ut som största 80-talsrockaren haha. Nu ska jag tämja håret. Och magen, för jag är hungrig!

Meze

2010-05-13T03:55:00.001-07:00

Mina och Jimmys nystickade sockor, made by Z. OH YÄ!

Igår var jag, Carin och Andrea på Meze och småkäkade. Det var riktigt gott. Extra roligt blev det faktiskt för att en tjej hade sin förlovningsfest där, så det var 30 glada syrianer där och levde rövare och dansade och hade sig. Stämningen var riktigt trevlig :-)
Själva beställde vi drinkar (Daquiri), kycklingvingar (jag) och musslor med halloumi (Andrea). Carin körde på drinkar istället, och sedan drog vi hem till Carin i regnet och så fick vi en jättegod kladdkaka med kokos. Mumma!

Liquid mountainering - Gå på vatten

2010-05-11T22:28:00.000-07:00

Jesus, du var inte så jävla speciell! :P

Tisdag i bilder

2010-05-11T09:32:00.000-07:00

Soligt!

2010-05-11T03:04:00.000-07:00

Idag är det verkligen klockrent väder! Jag har suttit och pluggat språkvetenskap nu till strax innan tolv (från ca halv nio), så nu får det räcka för stunden. Nu väntar jag bara på att Carin ska göra sig klar så vi kan gå ut och promenera i försommarvädret!

Movie trailer - Boy

2010-05-10T23:01:00.000-07:00

Nu när jag bestämde mig för att vara hemma från skolan för att plugga (haha helt stört egentligen), så masade jag mig upp vid 07:10 för att morgonträna. Detta ska fanimig bli en vana! Eftersom jag och Jimmy ska springa när han kommer hem från jobbet, så tog jag hopprepet och körde ofrivilliga intervaller på det :-) Min kondis är ju inte alls som den var för ett år sen, då jag kunde hoppa hopprep hur länge som helst kändes det som. Nu fick jag köra ofrivilliga intervaller som sagt, men huvudsaken är att man rör på sig så det gör ingenting.

Hela den här fina, soliga dagen ska tyvärr gå till att plugga till tentan. Som självklart infaller på en lördag 14-17. Vem FAN bestämmer såna tider egentligen? Kvid. Dock hoppas jag att den går lika snabbt som grammatiktentan, den gjorde jag på 45 minuter och den var 4,5 poäng. Den här är bara 3 poäng, så förhoppningsvis är jag hemma till fyra.

Idag tänkte jag bjuda på en filmtrailer som verkar rolig. Dessutom är huvudrollsinnehavaren besatt av MJ :P

2010-05-09T23:24:00.000-07:00

Helgen som gått blev inte riktigt som planerat. Fredagen blev iaf mysig då både jag och Jimmy hade saker att fira. Vi lagade god mat, och egentligen skulle vi gått till Munken sen, men vi var båda trötta och eftersom jag skulle upp och jobba på lördagen, så blev det några omgångar tevespel och lite filmtittande innan det var godnatt.

På lördagen skulle vi egentligen ha åkt till landet och grillat med några, men vädret bestämde sig för att vara skit så det sket sig pga det.

Nu har jag startat upp morgonen med jordgubbar och mjölk, med två mackor med sallad, ost, skinka, gurka och paprika. Röd paprika är min nya favoritgrönsak! MMMM-m! :D

Gredelin Tävling

2010-05-08T04:00:00.000-07:00

Nu är det dags för konsttävling på Gredelin igen! Temat är Resa och bidragen har fritt storleksspelrum, vilket är awesome. Sist var ju tavlan jag skulle använda som bidrag för stor (Malins "Surfer Style"), så det fick bli en nödlösning. Dock gick det ju bra ändå, men synd bara att jag inte kunde ställa upp med någonting jag var stolt över.

Det blir det ändring på den här gången! Jag vet precis hur tavlan ska se ut, jag måste bara måla klart Annikas sista tavla nu innan jag kan påbörja något nytt. Skolan har ju varit prio ett nu, men om jag har tur kan jag bli klar med den i veckan så jag kan påbörja tävlingsbidraget.

Tyra Banks show

2010-05-06T06:07:00.000-07:00

Herregud. HERREGUD! ÅÅÅÅÅ vad pinsamt det är att titta på Tyra Banks show. Då jag precis kom hem från jobbet, satte jag på teven helt random, och så var det Tyra Show som jag hade på i bakgrunden. Dagens ämne: Rasegenskaper
Showen går ut på idag att man ska fråga en panel från olika "raser" varför svarta/vita/kola/gula gör som de gör. Herregud, som alla vita gör det och det, eller som om alla svarta gör det och det. Några oerhört dumma frågor:

- varför går vita alltid barfota i duschen? (svar: vi gillar leva farligt, för normalt sett gör vi inte det)-varför har latinos så tajta kläder? (gillar att visa upp det dom har)
-varför har svarta alltid rottweilers eller pitbulls som hundar? (känns som en gangsterpolare)
-varför är asiater så dåliga bilförare? (missade svaret på den här frågan)
-varför använder vita inte tvättsvampar? (för vi är bakterierädda)

Det här ska tydligen överensstämma med vilken "ras" man tillhör.. (anledningen till att jag skriver ras inom citationstecken är att jag tycker att genom att säga att någon tillhör en ras så innebär det att alla inom den rasen har typiska egenskaper, vilket jag alls inte håller med om).

Redovisning 2

2010-05-04T11:42:00.000-07:00

Uj uj uj, hade redovisning idag 15 minuter helt själv. Usch vad jag hatar redovisningar. Speciellt på ett språk jag inte är bekväm med. Idag gick det åt ballen rent ut sagt pga att jag är så förbannat nervös vilket gör att allt blir fel. Stakar jag mig på ett ord så hakar jag upp mig på det och allt blir förstört. Iaf när det är på spanska, om det är svenska eller engelska är det inte lika farligt, för det kan man ändå rädda eftersom man behärskar språken på ett annat sätt. Nu kan det inte gå åt ett annat håll än åt helvete.

Det konstiga var dock att jag faktiskt fick VG- på min redovisning. Jag tyckte ju att jag så förtjänade G- haha men jag klagar inte :-)

Nu blir det Desperate Housewifes tydligen :-P

Grammatiktenta

2010-05-03T10:36:00.000-07:00

JAAAAAAAAAAAAAA JAG KLARADE DEN!!!!!!!!!!!!!
FAN SÅ JÄVLA HÄRLIGT! 70% FICK JAG OCKSÅ MOUAHAHAHAHHA!

Det innebär Kolmården den 22e maj hehe

Hemma - tillbaka till verkligheten

2010-05-03T01:13:00.000-07:00

Då när man var hemma igen så kommer ju allt ikapp en som man ska göra. Dock hann jag ju göra klart det mesta innan jag åkte iväg, så det känns skönt. Nu har jag bara en redovisning imorgon, uppsatsen att finslipa på och så lite sidor att läsa (borträknat från tentorna). Egentligen borde jag också ha jobbat idag, men eftersom jag gjort något väldigt konstigt med högervaden så kunde jag inte. Skit också. Svullen och jävlig och alltmänt jobbig. Bajs. Jag hade ju egentligen tänkt att masa mig upp och springa nu på morgonkvisten när jag faktiskt vaknade utvilad och pigg när bäste gick upp till jobbet, men inte då, den är fortfarande öm, så vi får skjuta på det. Jag gjorde lite situps istället, så det får duga haha. Jag kom ju på att jag också har ett hopprep som jag ska inviga de dagarna jag inte har tid att springa, men då jag ändå har råd att avlägga 20 minuter till träning. Dock pallar nog inte vaden med hopprep heller. Jag vill hur som helst inte riskera någon värre skada, för det förstör ju ännu mera i längden. Hellre vila 5 dagar än 5 månader om man säger så hehe.

För övrigt är det underbart väder ute. Jag funderar på att gå ut och plugga på gården, eftersom jag bara ska leta citat nu. Men solen måste komma dit först innan jag går ut haha.

Nej, nu ska jag väl dyka ner i Don Quijote och leta (nu har jag slut på ursäkter för att inte leta citat haha). Over and out.

Valborg i Uppsala

2010-05-02T08:50:00.000-07:00

I fredags tog jag en tidig buss till Uppsala efter att ha sovit typ noll under hela natten. I Uppsala möttes mitt bleka yttre av en gassande sol, så jag satte mig och solade tills Malin kom och hämtade mig. Faktiskt har jag fått en näve fräknar nu haha. Normalt sett stör jag mig på mina, men det positiva med dom är att man ser brunare och somrigare ut :-)

Anyways, Malin hämtade upp mig, och vi tog bussen till Flogstad. Där fixade vi pastasallad med en asgod pastasås vi gjorde, sen begav vi oss med två liter vin till parken där alla andra studenter satt. Malin hade varit smart och lagt ut sin filt så vi skulle ha plats, och tur att hon hade gjort det, för jag vet inte hur många tusen studenter det satt i den parken haha. Ekonomikumparken tror jag det hette, för övrigt. Dom hade liveband där som spelade, och stämningen var riktigt nice. Vi blev bjudna på kladdkakemuffinsar också, som vi varvade med mina banansockerkakor :-)Sen tog vinet slut, och vi begav oss till mösspåtagningen. Jag hade tagit Sofias mössa, och medan vi följde strömmen av studenter såg man ett hav av studentmössor när vi väl var framme (tror jag). Mitt uppe i allt kom vi på att vi skulle till Champagnegaloppen, så vi gick åt ett annat håll, men sen så skulle vi hux flux till systemet borta vid Malin och fylla på de redan trytande förråden. Jag och Malin åkte dit, och jag tjuvstartade på min dillchipspåse i affären och spillde chips överallt där jag gick haha, och jag försökte även skämta med snubben i kassan på systemet att jag inte hade leg med mig (det var ungefär då jag fick för mig att jag hade min egen studentmössa på mig där det bla står 2006 på, så jag tänkte ju att han inte skulle be mig om leg ändå. Dock tog ju Sofia studenten 2009 haha, så kanske inte konstigt att han bad mig. Jag hade ju trots allt Sofias mössa på mig och inte min egen :-P), men han hade ju ingen humor. Nörd.

Vi fick tag i kött och kroketter och vitlökssmör förutom ny dricka, och begav oss hem till Malin. Där kom resten av gänget, och vi förfestade medan vi gjorde ordning maten för grillning. Sen drog vi upp på taket där vi ställde upp grillar, och när vi ockuperat plats så kom det säkert 200 till som skulle upp och grilla på taket. Man hade anordnat en DJ och massa skön musik, ett "danstak" osv, så det var riktigt nice att sitta däruppe.

Sen drog vi vidare in till stan efter några timmar där, för vi skulle in på Norrlands Nation. Där yrade vi omkring,, dansade loss och var allmänt mojje, tills ett liveband som Malin tyckte spelade för melodifestivalaktig musik, så vi drog till Burger King och satt där och hade djupa diskussioner i ett par timmar :-)
Det var en pärs att ta sig hem sen mitt i natten, för det var som en snitslad bana överallt där man skulle ta sig fram. Soffor med fulla studenter i rondeller, skyltar i konstfärdiga skapelser, dubbelvikta cyklar och flaskor, påsar och mat överallt. Också en och annan s tudent låg väl på marken och skräpade haha.

Dagen därpå upplevde jag som i ett töcken. Vi degade igenom hela dagen med kebab, godis och film haha. Pluspoäng dock för att vi tog oss till kebabrestaurangen!

Valborg

2010-05-01T12:21:00.000-07:00

Mer bilder kommer imorgon! Egna dessutom haha, dessa är tagna från nätet, vartifrån har jag ingen aning om :-)

Awesome

2010-04-29T10:27:00.000-07:00

Idag och igår blev fullständiga pluggodagar, men nu tar jag igen min belöning! Efter tre texter, tre textanalyser, en powerpoint, en inlämning och sju veckors schemalagt arbete i sommar så känner jag mig nöjd. Jag hann också gå en sväng på stan och köpte en ny, efterlängtad mascara (den ska jag prova imorgon), ett par vita tygskor, ett rosa linne, ett par vita shorts och lite schampoo och balsam tills i helgen. Och två flaskor med vin :-) Imorgon drar jag till Mölböl i Uppet!

Sommargigantfesten hos G-zon, 2009

Slavat

2010-04-28T08:54:00.000-07:00

Wow! Efter dagens lektion (som var halvt om halvt förvirrande) träffade jag på en gammal jobbarkompis från ICA, vilket var trevligt. Sen när jag kom hem sket jag totalt i uppsatsen för att försöka knyta ihop alla lösa knutar jag haft på alla andra uppgifter jag försummat. Eftersom jag har imorgon off school så hinner jag förhoppningsvis göra klart allt jag behöver innan jag drar till Uppet på fredag :-)
Bajj bajj stress, hellooo polly

2010-04-27T22:44:00.001-07:00

Ujj ujj ujj, sicken stress och vad mycket man har att göra jämt. Egentligen skulle jag behöva jobba lite också, men skolan tar upp för mycket plats, speciellt nu när jag ska ut på äventyr med Möl i helgen :-) Vill ju inte ha massa skolarbete hängande över mig då inte. Problemet är att jag isåfall måste hinna göra allt klart innan fredag, men det är ju bara lycka till.
B-uppsatsen har jag iaf skrivit klart typ hela analysen till, det fattas bara komplettering på ett citat samt hitta två att lägga till på den första delen. Sen ska jag finslipa lite på índicen, vad det nu heter på svenska (där man skriver intro, metod, problematisering etc), så jag har kommit väldigt långt nu om man jämför med förra veckan. Det tycker vi om!
Dock ska jag ha läst ut en bok tills idag + skrivit sammanfattning om den, men jag har bara kommit halva och inte skrivit ett skit. Jag ska kolla på några sammanfattningar på internet och se om någonting är värt att diskuteras om på lektionen sen. Något måste jag ju ha att säga! :-)
Sen är det ju självklart min 15 minuters redovisning på onsdag nästa vecka, som jag inte gjort ett skit på. Själva powerpointen tar inte så långt tid egentligen, och fakta och bilder har jag. Men jag måste ta exempel från boken etc, och boken är borttappad. Som tur är så får jag låna Annas, annars hade det aldrig gått. När jag är av med den här redovisningen, då kan jag känna mig lugn. Typ. För sen kommer ju språkvetenskapstentan den 15e maj, och jag har inte läst ett skit i boken än eftersom den inte finns tillgänglig förrän den 5e maj. Go kurslitteratur!

Nej nu måste jag leta lite hjälp till klassdiskussionen idag. Stress- lite kanske!

Godingar

2010-04-25T12:08:00.000-07:00

Här är några gamla godingar från förr :-)

Jättar, sumerer och anunaki

2010-04-25T11:01:00.000-07:00

Jag och Jimmy kollade på filmen Fourth Kind förut idag, som handlade om "delvis verkliga" händelser av människor som blivit bortförda av UFO:n, vilket gjorde att jag började snacka med Johan på msn om olika teorier om UFOn och människans uppkomst mm. Jag tycker såna teorier är jätteintressant, och jag och Johan har diskuterat några gånger om vad vi tror har hänt osv. Nu kanske ni klassar mig som störd, men det gör inget. Jag tänkte iaf dela med mig av hur det kanske har gått till när människorna utvecklades :-)

Tänk er att det inte bara fanns två typer av urmänniskor, alltså neandertalare och cro magnon, utan att i rasen cro magnon så fanns det en till ras, den ännu smartare rasen. Vi kan kalla den cro 1, och cro 2 är den rasen jordens befolkning just nu härstammar ifrån. Tänk er sen att cro 1, som var mycket smartare, utvecklade en civilisation helt supreme vår som vi har idag. (Vi har ju trots allt endast dokument och kvarlämningar ett visst antal 1000 år tillbaka, och människan är ju x antal tusen år, så det finns ju många år däremellan att utvecka någonting på. Tänk bara på vad vi har åstadkommit under 20 år tex?) Anyways, så utvecklade cro ettorna någon superkultur med högteknologisk utrustning, och bestämde sig för att åka ifrån jorden och lämna cro 2 och de kvarvarande neandertalarna (fast dessa kanske redan var utdöda). Så de åkte härifrån i sina farkoster, och åkte runt i rymden eller kanske hittade nya planeter att bosätta sig på, vad vet jag. MEN! De kom tillbaka för att se hur det gick med deras kusiner. Ponera att de kom ungefär samtidigt som sumererna började utveckla sin civilisation. I Sumerernas kvarlämningar finns hieroglyfer på tefat, varelser som ser annorlunda ut än vad som är vanligt att avbilda en människa från den tiden, osv osv. Sumererna var ju först med allt, skrivkonsten, språket, utbildning, lagat etc, så vad om de fick hjälp ovanifrån? Jag tittade på en dokumentär jag fick av Johan om jättar, och deras dokumentering i forntexter (ex Bibeln), och de har en hel hel intressant hop med information om hur just min teori ställer sig till vad som faktiskt kan ha hänt. Jag har länkat första delen av filmen här nedan, titta, den är grymt intressant:

Det är ju många monument som vi inte vet hur de har uppkommit. Pyramiderna, Nescafälten, statyerna på Påskön, den gigantiska gravkammaren i Israel (filmen berättar om den), som har stenar som sammanlagt väger 140.000 ton, eller ett annat monument som sägs ha byggts av antingen jättar eller andra varelser, där flera stenblock är så stora att man inte vet hur mkt de väger, och att de har sammanfogats 30 meter upp i luften, och sitter vid varandra så sätt att man inte kan få ett rakblad emellan. Detta ägde rum för flera tusen år sedan, och man har ingen aning om hur människan klarade av att konstruera något sådant.

Summers Triumph

Så jag tror att vi kan ha fått hjälp med att utveckla vår kultur av några gamla kusiner från förr. För det låter väl ändå inte helt orimligt, eller?
Här är en film om massa gamla bilder på UFOn som blivit dokumenterade. Jag har ännu inte sett hela, men den är bara 8 minuter så det är snart gjort. Enjoy :D

http://www.disclose.tv/action/viewvideo/25057/Ancient_UFO/

För mer bilder från museum etc med okända farkoster och avbildningar som jag har klippt in ovan (btw, den första är en Sumerisk gudabild, daterad 4000-5000 f.kr, den andra är från Japan, och den tredje är Summer's Triumph från 1538. Lägg märke till himlen, där finns det okända farkoster. Eller jävligt fula moln ;-p )
http://www.crystalinks.com/ufohistory.html

Tenta och cykel

2010-04-23T03:09:00.000-07:00

Grattis Bäste på 26-årsdagen!

I morse gjorde jag den förhatliga grammatiktentan.. 50p översättning och 50 ren grammatik.
Det kändes sådär. Jag kollade faktiskt igenom den en gång innan jag lämnade in den, men det jag skriver blir jag alltid ordblind för, så jag vetifan alltså... vi får se. Jag är beredd på omtentan den 22e maj iaf. Hejdå Kolmården.

Igår ringde jag också till försäkringskassan, och de överlåter cykeln på mig. Så det enda jag väntar på nu är iaf fullmakten jag måste ta med och visa upp för polisen så de vet att jag får ta med mig min cykel hem. Helt stört egentligen att man inte får ta hem något som är ens eget på ett sätt. Mitt personnummer står ju förfan på cykeln! Argh!

När jag kom hem från tentan vid tio så har jag handlat lite tills imorgon då folk kommer för att fira Jimmy. Han fyller ju år idag! Sen har jag flyttat lite damm, diskat och gått ut med soporna. Nu ska jag sätta mig, återigen, med uppsatsen. Tyvärr blev den ju inte klar igår eftersom jag var tvungen att åka en sväng till Svärtinge för att hämta en bok. Men idag ska jag försöka snabba mig på :-)